Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svar följde, men ljuset låg snart på marken eller
blåstes ut, och då blef det jubelrop och skratt och
ny jakt. Men allting har ett slut, om en stund
slingrade sig processionen utför den branta
sluttningen i grottans hufvudingång, och de fladdrande
leden af ljus uppenbarade otydligt de höga
klippväggarna nästan ända upp till den höjd af sextio
fot, där de möttes. Denna hufvudgång var icke
mer än åtta eller tio fot bred. Med få stegs
mellanrum utgrenade sig på ömse sidor därom andra höga
och ännu smalare klyftor, ty Mc Dougals grotta var
endast en vidsträckt labyrint af slingrande
hvalf-gångar, som förde in i hvarandra och ut igen utan att
leda någonstans. Det påstods, att man kunde vandra
dagar och nätter genom dess invecklade nätverk af
gångar och kryptor och likväl aldrig finna
grottans slut, att man kunde stiga ned och ned och ännu
djupare ned i jorden och att det alltjämt var
detsamma — labyrint under labyrint och icke något
slut på någon af dem. Ingen människa »kände»
grottan; det var en ren omöjlighet. De flesta
gossarna kände till en del däraf, och man brukade icke
våga sig stort längre än till denna kända del. Tom
Sawyer kände till lika mycket af grottan som någon
annan.
Processionen rörde sig framåt i hufvudgången
ett par tusen fot, sedan började man att gruppvis
och parvis smyga sig in i sidogångarna, fly genom de
dystra korridorerna och därpå öfverrumpla
hvarandra på de ställen, där dessa korridorer möttes
igen; man kunde på detta sätt gäcka hvarandra i en
halftimmes tid utan att lämna det »kända» området.
Småningom kom den ena gruppen efter den
andra knogande tillbaka till grottans mynning,
allesammans andfådda, belåtna, nedsmorda från
topp till tå med talgdropp, fullsmetade med .lera
och alldeles förtjusta öfver den lyckade dagen.
De blef vo förvånade öfver att finna, att det snart
skulle vara mörkt; den ljudande skeppsklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
