Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
s. k. Asarne, hvilka besörjde deras gudstjenst och afdömde deras
tvister. Afven detta folk, som sannolikt bodde vid öfra Don, hade
troligen genom den Persiska eröfraren blifvit nödsakadt till att
öf-vergifva sina bostäder; det ödeläde sjelft sitt land och lemnade åt
eröfraren qvar endast sin tomma tempelstad, det heliga Asgård.
Folket sjelft ställde sin vandring åt nordvest och kom öfver Östersjön
till Mälaren, vid hvars stränder en ny bosättning uppstod, en ny
medelpunkt för nationen och dess gudstjenst, templet i Uppsala. — Tiden
för dessa invandringar är svår att bestämma; må hända inträlfade
den sista, Sveafolkets invandring, 5—400 år f. Chr.. kanske sednare.
Med Sveafolket sysselsätter sig den inhemska och af våra
stain-förvandter, Isländarne, bearbetade fornsagan företrädesvis. Den
tidens bildade folk kände återigen föga eller ingenting om Sverige
och de folk, som bodde der eller invandrat dit. Visserligen hade
en köpman från Massilia (det n. v. Marseille), vid namn Pytheas,
som lefde i 3:dje årh. före Christus och företog handelsresor till det
tennrika Britannien, hört vår halfö omtalad under namnet Thule
och som bebodd af ett folk, hvilket förstod sig på åkerbruk: men mera
visste han icke derom, och om än Phenicierna haft bättre
kännedom af landet, förbjöd dock deras handelsafund dem att derom
meddela några upplysningar åt andra, hvarjemte deras färder hit
sannolikt då redan upphört och det, som de haft sig bekant, hunnit
falla i glömska. Längre fram omtalar den Komerska samlaren
Pli-nius folken Ingevoner och Hillevioner (kanske Svioner) och
be-skrifver dem samt deras land pä ett sätt, som tydligen betecknar
Skandinavien, och slutligen talar den Romerska häfdatecknaren
Ta-citus om Svionernas folk såsom rikt och inägtigt genom vapen och
flottor; han vet till och med, att folket bestod af ӊdlingar,
fribor-ne, frigifna och trälar” samt med eget bifall regerades af en enda.
Sednare skriftställare hade deremot mycket att berätta om
Skandinaviens folkrikhet och om oupphörliga utvandringar från detta land,
hvilket af dem kallades en ”vagina gentium.” Det berättas, att en
del af Skandinaviens Götar återvände till sitt fordna stamhem vid
Donau och följde sina der qvarstadnade bröder, Öst- och
Vestgö-tarne, på deras tåg genom Germanien och utöfver södra samt syd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
