Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
sannolikt den dyrkan af Solen (Baal, Balder) och Naturgudinnan,
Modren Jorden, som påträffas i södra Sverige, och som öfvades af ett
inom det nuvarande Sveriges gränser bosatt och ett förbundsrike
bildande folk, hvilket tämligen styfmoderligt behandlas i våra af
Isländarne bearbetade äldre häfder, som hufvudsakligen sysselsätta
sig med bägge stammar, af hvilka ”Sveriges rike är af hedna verld
sammankommet”.
De äldre inbyggarne i landet, som lefde i oenighet och
fiendskap med hvarandra, blefvo nämligen undanträngda af tvänne folk
af Germanisk stam, Götar och Svear. De förra inkräktade
söderifrån landet mellan Göta Elf och Bråviken, de sednare inträngda
öfver Östersjön till Mälaren. Hvarifrån dessa Götiska stammar
ursprungligen kommit, låter icke så lätt säga sig; sannolikt hade de
sitt hemland i det Stora Scythien (Svithiod det Milda), Östra
Europas vidsträckta slätt, dit de af Asiens eröfrare undanträngda
nationerna togo sin tillflykt, för att få i lugn och frihet lefva efter
förfädrens sed. Dock blef icke ens här lugnet dem förunnadt.
Persernas Storkonung Dareios beslöt, berättas det af Historiens Fader,
Herodot, att underkufva Scyterna, och han bröt med en väldig här
in i deras land. De flesta Scytiska stammarna veko undan för
er-öfraren, deri följande fädernas sed; blott en stam försvarade sig,
nämligen de kring Donaus utlopp, i Thracien, bosatta Geterna. Men
dessa blefvo öfvervunna och gjorda till trälar. Träldomen varade
dock icke längre än tilldess eröfrarehären dragit bort, och nu
begåfvo sig Geterna ut pä vandring. Deras tåg gick sannolikt
långs efter Weichsels lopp, och när de vandrande hunnit till
Östersjöns strand, hade de öfver Jutland och Danska Öarna icke långt
till det sydliga Skandinavien. Dit nödsakades de sannolikt att taga
sin tillflykt, emedan de Keltiska stammar, som då innehade
Östersjöns södra strand, förmodligen icke gerna fördrogo invandrarne
bland sig. Så inkommo Götarne i Syd-Norden, dit de medförde sin
bildning, sin Thordyrkan och kännedomen af jernet, med hvilket
de ristat sina minnen i ”hällristningarna” pä Bohusläns klippor.
Kort derefter uppträder vid Mälarens stränder de Odin-dvrkande
Sveames stam, beledsagad af en mindre, i högt anseende hällen, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
