Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skiljd genom en vallgraf, låg stadens äldsta och
länge dess enda kyrka, Bykyrkan, sedermera
Storkyrkan, och helgad åt S:t Nicolaus, de
sjöfarandes patron (förmodligen densamme, hvilken
Ryssarne utkorat till sin “fickgud“), hvilket väl
kunde vara lämpligt nog i anledning af stadens
för sjöfart och handel fördelaktiga läge. Den
äldsta Bykyrkan hade ett helt annat utseende än den
nuvarande Storkyrkan; taket var deladt i tre
afsatser, och tornet försedt med en hög spira. När
Gustaf Wasa utvidgade slottsgrafven och vägen till
slottet, lät han af kyrkans högchor borttaga en
längd af icke mindre än 15 alnar, hvarefter choret
erhöll sitt nuvarande utseende, hvilket dock
ingalunda bidrager till förhöjande af kyrkans skönhet.
Först omkring 1270 lärer Magnus Ladulås,
“Lydnones Son och Salighetens Tjenare“, som de
tacksamma munkarne kallade honom, hafva börjat
uppbyggandet af Gråmunkeholms kyrka, och den tredje
af Stockholms äldsta kyrkor, den åt den Hel. Clara
invigda klosterkyrkan på vestra sluttningen af
Brunkeberg, grundlades först 1282 af samma konung,
som i klostret insatte sin egen dotter Richissa,
hvilken sedan blef abbedissa och föreståndarinna
för Sancta Claras “renlifvis Jungfrur“.
Inom sina murar och försvarad af sitt slott
med dess Kärna, låg den egentliga staden,
sannolikt länge en samling af obetydliga trähus, bland
hvilka ett och annat gråstenshus höjde sig, ty bland
skänkerna till klostren finner man icke så sällan
“item itt stenhws“ uppräknadt. Det förnämsta
torget var Stortorget, der, på samma ställe
Börsbyggnaden nu står, det äldsta Rådhuset befanns,
försedt med sin altan eller “Burspråk“, hvarifrån
vederbörande talade till menigheten. På detta torg
stod äfven skampålen, hvilken bortflyttades först
1776, och efter hvilken Kåkbrinken ännu har sitt
namn. Andra torg voro Jerntorget, Korntorget och
den öppna plats mellan Riddarholmen och Staden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
