Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teosofien såsom kulturfaktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härligaste, till dådkraft manande framtidslöfte för hvarje på
kulturens bottenvåning nu mödosamt arbetande individ. Blott
han ärligt fullföljer sitt kall och sträfvar att fylla sina
förhandenvarande plikter, skall äfven han en gång bestiga
kulturens tinnar och bada sin fullkomlighetstrånande själ i en
högre lifsforms klara, pånyttfödande morgonljus.
Att vara den andliga kulturens bärare är religionens
uppgift. Detta sakförhållande jäfvas naturligtvis ej af historiens
vittnesbörd, att religionen periodvis nedsjunkit antingen i krass
materialism eller i en död sofistisk intellektualism eller ock i
fanatism. På det förstnämnda hafva vi slående exempel i nutiden,
på det andra i medeltidens skolastik samt i dogmbildningen i
såväl äldre som nyare tider. Fanatismen åter uppträder i alla
tider, ehuru under skiftande, mer eller mindre utbredda
former. I allt detta finna vi blott en bekräftelse på
nödvändigheten att betrakta kulturen såsom ett organiskt helt, hvilket
arbetar samtidigt på alla tre lifsplanen, det materiella och
intellektuella lika väl som det andliga. Taga de religiösa känslorna
öfverhand utan motvikten af en stark och vaken tankeförmåga,
utsättes kulturen för vådan att förkväfvas af ett blindt
känslorus. Skulle vi åter lägga armarne i kors och med förakt för
det materiella arbetet endast ägna oss åt direkt själsodling eller
andlig kontemplation, hade vi ock kränkt lagen för vår egen
och för släktets utveckling och därmed rubbat harmonien i
kulturarbetet. De olyckliga konsekvenserna af en ensidig
materiell-intellektuell kultur hafva vi redan vidrört.
Jag har nu sökt att framlägga de allmänna tendenser,
hvilka teosofien städse möter vid sin sträfvan i kulturens tjänst.
Fast besluten att obetingadt följa sanningen, sätter teosofen
människans och kulturens mål så högt, som mänsklig tanke
mäktar nå. Men han inser, att det praktiska arbetet på detta
mål förutsätter en allsidig inblick i människans väsen, på det
att hon med ledning af den vunna kunskapen må utvecklas
allsidigt, därvid det gröfre städse har att tjäna det finare till
underlag: det kroppsliga tjänande det själiska, och det själiska
det andliga; allt under det i omvänd ordning anden allt mera
upplyser själen, och denna, frigjord från villfarelse och
okunnighet, leder kroppen in på allt ädlare banor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
