Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teosofien såsom kulturfaktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera undanskjutes. Tendenser härtill äro synnerligen starkt
framträdande i nutiden.
En annan, i flere skiftande former framträdande åskådning,
som mäktigt ingriper i tidens kultursträfvan, är
intellektualismen. Denna bygger visserligen på materialistisk grund, men
utmärker sig framför den praktiska materialismen genom sin
i jämförelse därmed onekligen storslagna syftning: tankens
odlande och utveckling. Men enär intellektualismen i sina
gängse former är fullkomligt oandlig, måste den ock vara blind
för en väsentlig faktor i utvecklingen, den nämligen, att vi
aldrig såsom afskilda individer kunna nå vår högsta
bestämmelse, utan att denna är gifven först i och genom hela släktets
fullkomning, hvadan vi alltså böra sätta detta mål såsom det
högsta för vår sträfvan. Därtill kommer, att intellektualismen
genom sin uppfattning, att individens tillvaro är slut med detta
lifvet, sträfvar att afklippa utvecklingstanken, att slappa
utvecklingsintresset och att känneteckna ansvarighetskänslan
såsom allenast en sjuklig inbillning. Häraf följer — hvad äfven
erfarenheten bekräftar — att den ensidige intelligensaristokraten
måste hysa förakt för de stora massorna, för de individer,
hvilka, utan hopp om att någonsin kunna uppnå ens en
någorlunda hög utvecklingsgrad, släpa fram sitt lif i okunnighet och
djuriskhet. För honom är kulturens mening endast att
frambringa ett fåtal praktblommor af tänkare eller konstnärer
sådana som han själf, eller helst en ännu fullkomligare
utvecklingsprodukt, den s. k. »öfvermänniskan». Men den stora
massan, eller, för att fortsätta vår bild, den jättestam, på hvars
grenar och kvistar dessa jämförelsevis sparsamma blommor
omsider framspringa, har ej i och för sig någon kulturuppgift,
utan har uppstått och utvecklats allenast för att tjäna till
underlag för och bärare af »öfvermänniskan». En sådan
uppfattning med därpå fotad anordning af kulturarbetet är ägnad att
undergräfva kulturen genom att hos de s. k. bildade framkalla
öfversitteri och hos massorna alstra antingen en blind fatalistisk
underkastelse eller ock ett öppet upproriskt trots.
I motsats härtill innebär teosofiens lära om den mänskliga
individens återfödelse, reglerad af absolut rättvisa och med
syftning till det stora gemensamma utvecklingsmålet, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
