Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
röda ansikte blev än purpurrödare, när den grymma
öglan snörde samman hans strupe. Han grep efter sin
pistol, men den krampaktigt skälvande handen kunde
icke rikta skottet, och kulan flög verkningslös utåt
fältet.
Nu lösgjorde Ostap från fanjunkarens sadel ett
silkessnöre, vilket denne fört med sig för att därmed binda
fångar, surrade med hans eget snöre både hans händer
och fötter, fäste den andra ändan vid sin sadelknapp
och släpade polacken över fältet, varvid han ljudligt
ropade till alla kosackerna av det Umanska laget att de
skulle bringa sin hetman den sista hedersbevisningen.
När de Umanska kosackerna hörde att deras hetman
Borodaty ej längre var bland de levande, lämnade de
slaktningen och skyndade att taga vara på hans kropp;
genast därßå började de rådslå vem de nu skulle utse
till sitt överhuvud. Slutligen sade de:
»Vad lönar det sig att rådslå om den saken? En
bättre hetman kan vi inte välja än Ostap Bulba.
Visserligen är han yngst av oss alla, men huvud har han
för den äldste.»
Ostap tog av mössan och tackade sina
kosackkamrater för hedern, men utan att ursäkta sig varken för sin
ungdom eller sin oerfarenhet; ty han visste, att det
mitt i brinnande krig ej var tid till dylikt. Och genast
förde han de sina in i vapenvimlet och visade, att de
ej för ro skull valt honom till sin hetman.
Polackerna började känna det för hett om öronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
