Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Driven av sin vinningslystnad böjde sig Borodaty
över den fallne för att plundra honom på dyrbarheterna.
Redan hade han bemäktigat sig den ädelstensinlagda
turkiska dolken, lösgjort från bältet penningpungen
med dukaterna och tagit från hans bröst en väska,
vilken innehöll fint spetslinne, dyrbara silverföremål
och en hårlock, given till minne av någon flickhand.
Borodaty hörde ej, hur den rödnäste fanjunkaren
trängde in mot honom bakifrån — samme man, som han
redan en gång slungat ur sadeln och givit en ordentlig
minnesbeta. Nu lyfte polacken sin klinga famnshögt i
vädret och lät den falla mitt över den framåtböjda
halsen. Så ledde kosackens snikenhet till en bedrövlig
ändalykt: det väldiga huvudet rullade åt ena sidan och
kroppen föll tungt åt den andra, översköljande marken
omkring med blod. Den bistra kosacks jäleri lyfte sig,
full av harm och vresig mulenhet, men samtidigt
förundrad över att den så snart måste lämna en sådan
kraftig kroppshydda.
Men ej heller fanjunkaren hann gripa hetmanhuvudet
vid hårtofsen för att fästa det vid sin sadelknapp,
innan den oblidkelige hämnaren var där.
Som den i rymden svävande höken, vilken länge
kretsat på sina starka vingar, plötsligt stannar som en
orörlig punkt däruppe och faller som en pil över den
vid vägkanten pipande vaktelhannen — så kastade
sig Bulbas son Ostap över den oförberedda fanjunkaren
och slungade en snara kring hans hals. Fanjunkarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
