Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Om barns benägenhet till grymhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikedomens företräde eller deras naturliga fåfänga
inge barnen detta högmod, bör det förebyggas eller
utrotas för att lämna rum för ett milt, höviskt och
tillmötesgående uppträdande mot människor av lägre
samhällsställning. I intet avseende går deras
överordnade ställning härigenom förlorad, utan skillnaden
ökas och deras auktoritet stärkes, när till de
underordnades yttre vördnad även kommer deras kärlek och när
aktning för personen själv har sin del i deras
underdånighet. Tjänare göra sin tjänst med större
beredvillighet och glädje, när de finna, att de ej behandlas
med förakt, därför att ödet ställt dem under andra och
vid husbondefolkets fötter. Man borde ej tillåta
barnen att glömma aktningen för människan trots alla
tillfälliga växlingar i yttre levnadsställning. Ju mer
de ha fått, dess mera godsinta borde de få lära sig
vara, dess mer medlidsamma och blida mot dem av sina
bröder, som fått lägre plats och knappare del av denna
världens goda än de själva. Om de alltifrån vaggan
tillåtas behandla människor ohövligt och illa, därför
att de på grund av sin faders rang mena sig ha litet
makt över dem, så är detta i bästa fall bevis på dålig
uppfostran, och om man ej tar sig i akt, ger det
småningom sådan näring åt deras medfödda stolthet, att
de få vana att förakta de människor, som stå under
dem. Och vad blir sannolikt slutet härpå annat än
förtryck och grymhet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
