Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Om barns benägenhet till grymhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställa det pä ärans väg. Så kommer det sig, att
genom gällande sed och åskådningssätt sådant blir ett
nöje, som i sig självt varken är eller kan vara det. Detta
bör man ha ett noggrant öga på och tidigt söka bota,
så att man i dess ställe befäster och omhuldar det
motsatta, mera naturliga sinnelaget av välvilja och
medlidande, dock alltjämt med samma milda metoder, som
böra användas mot de bägge andra förut nämnda
felen. Det kan måhända icke vara oförnuftigt att här
tillägga ännu ett varnande råd, och det är detta: Den
skadegörelse, som kommer av lek, oaktsamhet eller
okunnighet, utan att barnen veta om, att de göra
något illa, eller avse någon skadegörelse, bör, om den
också måhända ibland kan vålla betydlig förstörelse,
dock icke alls eller åtminstone mycket milt beivras.
Ty det anser jag mig ej nog ofta kunna inprägla, att
vilket felsteg ett barn än gjort sig skyldigt till, och
vilka följder det än får, så bör man vid dess beivrande
endast se på vilken rot det framväxt ur och vilken
vana det kan väntas grundlägga. Från denna synpunkt
bör vår tuktan inriktas, och barnet bör icke lida straff
för någon skada, som kan ha uppkommit genom dess
lek eller oaktsamhet. De fel, som böra botas, ligga i
själen, och om de äro sådana, som antingen tiden
kommer att bota eller som ej ha dåliga vanor till följd, bör
den föreliggande handlingen få passera utan några
tillrättavisningar, hur obehagliga än de omständigheter
må vara, med vilka den kan vara förbunden.
117.[1] Ett annat medel att hos de unga ingjuta och
hålla vid kraftigt liv människovärdiga känslor är att
vänja dem vid att vara hövliga i tal och uppträdande
mot underordnade och folk av de lägre klasserna,
särskilt tjänare. Det är ej ovanligt att iakttaga, huru
barnen i fina familjer behandla husets tjänstefolk i
översittarton, med föraktfulla tillmälen och befallande
hållning, som om tjänarna vore av en annan ras, av
ett lägre släkte än de. Antingen nu dåligt exempel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
