Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Belöningar och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som tilldelas pä annat sätt, än som är gängse. Den,
som uppsåtligt försummar sin bok och hårdnackat
vägrar göra något han kan, när hans fader begär det
i form av en uttrycklig, allvarlig befallning, han bör
icke bestraffas med ett par tre vredgade rapp för att
han icke utfört sin givna uppgift eller få samma straff
upprepat om och om igen vid varje liknande
försummelse. Nej, när det gått så långt, att uppenbart
egensinne visar sig och gör kroppsaga nödvändig, tror jag,
att avstraffningen bör vara något mera sansad men
också något mera sträng, och att man bör så länge
fortsätta att slå — omväxlande med förmaningar —,
till dess intrycken härav på gossens sinne kunna läsas
i hans ansikte, röst och undergivenhet, i det han
synes mindre känslig för smärtan än för det fel han gjort
sig skyldig till och under intrycket därav försmälter i
uppriktig sorg. Om en sådan bestraffning försökes
några få gånger med lämpliga mellanrum och får gå
till den yttersta stränghet, på samma gång som hela
tiden faderns misshag framträder, och om detta dock
icke gör åsyftad verkan, förändrar sinnet och
framkallar foglighet för framtiden, — vad kan man då
hoppas av kroppsaga, och till vad gagn skulle man väl
ytterligare använda den? När man icke kan vänta sig
någon nytta av att slå, ser detta mer ut som en
uppretad fiendes raseri än som en medlidsam väns välvilja,
och dylik aga medför blott den verkan att uppreta
utan någon utsikt till att förbättra. Om någon fader
är nog olycklig att hava en så ond och oböjlig son, vet
jag ej, vad han kan göra mer än bedja för honom.
Men jag tänker mig, att om man från början använder
ett rätt sätt med barn, skola mycket få befinnas vara
så vrånga. Och om några dylika exempel finnas,
böra de ej vara bestämmande för uppfostran av dem,
som äro bättre artade och kunna ledas med bättre
behandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
