Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmuntrande för rostbildningen än
tvärtom.
Grönjord förekommer pä flera ställen i
Europa: i Tyskland, Frankrike, Italien,
England och på Cypern. Dess färg växlar
från smutsgrönt till ljust gröngrått.
Vackrast är Verona-grön jorden, den böhmiska
och den cypriska grönjorden. I likhet med
andra jordfärger karakteriseras grönjorden
av en synnerligen god äkthet, men dess
täckförmåga är underhaltig. Grönjorden
har i gamla tider i stor utsträckning
brukats som målarfärg, men sedan man lärt
sig att på konstgjord väg framställa
färgstoffer med mycket klarare grön färg och
betydligt bättre täckförmåga, har den
nästan fullständigt förlorat sin betydelse som
färgstoff. Indirekt spelar den däremot
fortfarande en stor roll vid färgframstälhiing,
nämligen som bärare för basiska
tjärfärg-ämnen, som av grönjorden bindas till
synnerligen beständiga pigmentfärger med bl.
a. stor kalkäkthet.
Den bearbetning grönjorden undergår är
den för jordfärgen vanliga, nämligen att
efter en första sortering, slammas, torkas,
malas och siktas. Bränd grön jord är ett
brunrött pulver, som numera har en
mycket begränsad användning som färgstoff.
Av bruna färgstoffer är umbra den
viktigaste. Den egentliga umbran, som
förekommer i naturen på flera platser i världen,
är nära besläktad med ockrorna.
Emellertid skiljer den sig från dessa, genom att den
innehåller betydligt mera mangan. Umbra
är alltså en naturlig förvittringsprodukt av
järn- och manganhaltiga mineraler.
Tillredningen är densamma som de övriga
jordfärgernas, nämligen målning och slamning.
Umbrans färg växlar från varmt rödbrunt
till grönaktigt brunt, och täckförmågan är
ungefär densamma som ockrornas. På
grund av sin stora äkthet är umbra lämplig
till alla slag av målningsteknik. I olja
påskyndar den i hög grad torkningen genom
sin manganhalt.
Liksom övriga jordfärger ändrar umbran
färg och övriga egenskaper vid upphettning.
Beroende på tid och temperatur vid
bränningen erhåller den brända umbran en
ljusare eller mörkare rödbrun kulör, som
ibland t. o. m. skiftar i svart.
En art jordfärger, som i stor utsträckning
skiljer sig från de ovannämnda är
kasselbrunt och vandyckbrunt. De viktigaste
beståndsdelarna i ockra, terra, umbra m. fl.
är som bekant oorganiska eller mineraliska,
men kasselbrunt och vandyckbrunt består å
andra sidan till mycket stor del av
organisk materia, nämligen brunkol. Detta kan
man lätt iakttaga vid färgstoffets
upphettning, då det förbrinner, och ofta utvecklar
en tjock rök. Det är även till en del lösligt
i alkalier, vilken egenskap gör det olämpligt
till kalkmålning, varav man drar fördel vid
framställandet av brun bets genom
behandling av kasselbrunt med sodalösning. I olja
torkar kasselbrunt och vandyckbrunt
långsamt och täcka dessutom föga, varför
färgerna icke har någon större betydelse för
oljemålningstekniken.
Naturliga gråa färgstoffer spelar en
synnerligen blygsam och underordnad roll,
eftersom man i allmänhet för
åstadkommande av grått föredrar att blanda vita och
svarta färgstoffer. För fullständighetens
skull skall emellertid ett par dylika i
korthet omnämnas.
Skiffergrått består av mald och slammad
lerskiffer. Detta färgstoff användes
huvudsakligen till kalkmålning, men även i viss
utsträckning i olja, varvid man ibland vid
framställning av kitt eller grundfärg drar
nytta av dess förmåga att torka synnerligen
hårt.
Skiffersvart är liksom skiffergrått en
na
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
