Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hydrat, och de rödaktiga ockrorna, som
därjämte innehåller järnoxid.
Av de gula ockrorna finns det en avsevärd
mängd olika arter, och dessa är också av
störst betydelse. Även namnet växlar,
såsom gulockra, ljusockra, guldockra,
oxid-gult o. s. v. De franska ockrorna är sedan
gammalt försedda med en rad olika
bokstavsbeteckningar, vilka är förkortningar
för egenskaperna:
J.T.C.L.E.S. jaune très claire lavée extra
supérieure
J.C.L.E.S. jaune claire lavée extra
supérieure
J.F.L.E.S. jaune foncée lavéeé extra supé-
rieure
J.G.L. jaune claire lavée
J.F.L. jaune foncée lavée
J.C. jaune claire
Man skiljer mellan feta och magra
ockror. De feta är mera rika på lerjord och
innehåller således stora mängder
alumini-umsilikat, under det att de magra äro rika
på kalciumföreningar. På varje fyndplats
för ockror finns dessa bägge sorter
representerade, och det är viktigt, att vid
bearbetningen blanda feta och magra ockror till
en lämplig slutprodukt. De båda sorterna
har nämligen i viss utsträckning skilda
egenskaper. De lerhaltiga ockrorna äger
oftast större täckförmåga, medan denna helt
bestämmes av halten färgade
järnföreningar. De magrare ockrorna är å andra
sidan järnrikare än de feta och täcka därför
bättre. Den feta ockran täcker bättre
endast, då järnhalten är densamma i en fet
och en mager ockra. Däremot är
skillnaden mellan de olika arternas inflytande på
torkförmågan mera markant, vilket
däremot hör samman med oljebehovet. En fet
ockra fordrar nämligen betydligt mera
linolja eller lack än en mager för att bilda en
strykbar färg. Härigenom torkar en färg,
som rivits med en fet ockra, långsammare
och mindre hårt än en färg med mager
ockra. Detta har sin största betydelse vid
golvmålning.
Kromockra är en biandfärg, som
fram-ställes, genom att kromgult och ockra males
tillsammans, t. ex. i en kollergång. Man
får på detta sätt en gladare och livligare
färgskiftning, samtidigt som färgen täcker
bra och påskyndar oljans torkning.
Emellertid lider kromockran av kromgults brister
i fråga om äkthet.
Vid bränning undergår ockra en
betydande förändring liksom jordfärger i
allmänhet. Som ovan nämnts utgöras ockrorna
av aluminiumsilikat, kalciumföreningar,
järnoxidhydra, manganföreningar m. m.
Dessa ämnen innehåller relativt stor mängd
vatten. Detta vatten är icke mekaniskt utan
kemiskt bundet — dessa ämnen är icke
fuktiga — och kan icke elimineras genom
uppvärmning till vattnets kokpunkt. Vatten,
som är bundet på detta sätt, kallas i kemien
för hydratvatten, och det fordras ofta en
kraftig upphettning för att avlägsna det.
Vid bränningen sker i regel även en
färgförändring, och då vanligen i riktning mot
en mörkare och rödare ton. Att brända
jordfärger ofta är rödaktiga beror på, att
det ingående järnoxidhydratet genom
vattenförlusten övergått till järnoxid, som är
röd. Givetvis förorsakas färgförändringen
till en viss grad även av, att organiska
ämnen i den råa jordfärgen förbrännas vid
kalcineringen.
Den brända jordfärgen medför i de flesta
fall större torkförmåga hos en oljefärg eller
lackfärg, än vad den råa jordfärgen gör.
Vid kalciumkarbonathaltiga jordfärger kan
emellertid raka motsatsen förekomma,
beroende på att kalciumkarbonatet vid
brän
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
