Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonsten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varandra sedan i snabb följd och uppträda
för övrigt sida vid sida. Redan kritiska
röster ur samtiden ha reagerat mot detta
hetslopp efter nyheter och omväxling.
Följande notis ur Journal des Dames i Paris
från 1840-talet (citerat efter Georg
Svensson) är för sin tid ovanligt klarsynt: ”Det
är nu 15 år, som vi haft mani på att ösa
ur det förflutna för att därav skapa nytt
och som modet successivt bemäktigat sig
alla epoker och stilar. Det som tillverkas
i dag saknar karaktär och bär spår en
smula av allt utan att precis likna någonting.
Revolutionen drev igenom sina idéer in i
minsta detalj och ifråga om modet likaväl
som politiken återvände man till antiken...
Men sedan signalen väl en gång var given,
ha vi sett alla epoker tränga sig fram, den
ena efter den andra: efter den gotiska stilen
kom renässansen, därefter ”le grand roi’s
möbler i hela sitt glänsande majestät,
Boul-lemöblerna med sina inläggningar i koppar,
sköldpadd, tenn och elfenben. Till slut ha
vi återsett rocaillerna från Ludvig XV:s tid,
de obestämda och förvridna linjerna,
rosen-girlanderna och amoringrupperna. Och
varthän härnäst? Kanske åter till den stora
enkelheten, till den raka linjen, till
antiken? ......Varför inte?”
1800-talet har på grund av alla dessa
stilimitationer beskyllts för stillöshet. Men
ändå kan man numera ganska lätt skönja en
enhetlig stilkänsla hos hela det senare
1800-talet. Denna sätter sin prägel på både
nygotik, renässans och rokoko. Den ligger
kanske mest i färgvalet, i de mörka,
mättade färgerna, de tunga formerna och
övermåttet av dekorativa detaljer. Att vi
betrakta tiden som en förfallsperiod ur
konstnärlig och stilhistorisk synpunkt beror icke
heller enbart på det imitativa draget.
Imitationer voro ingalunda ovanliga även i äldre
tider, något som ju är särskilt påfallande
för måleriets del. Snarare bottnar förfallet
i att teknikens snabba framsteg blevo
människan övermäktiga. Maskinernas
arbetstakt förslappade känslan för kvalitet i
arbetsmetoder och materialbehandling. Man
förföll till prålande effekter och billig prakt.
För yrkesmåleriets del blev tapettryckets
uppsving av förödande verkan. Målarnas
dittills viktigaste uppgift, att smycka
väggarna i bostäderna, blev dem härigenom
fråntagen.
3i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
