Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Malmtillgångar och malmbrytning - Sveriges malmtillgångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALMTILLGÅNGAR OCH MALMBRYTNING
praktiskt taget fullständigt utbrutits, är produktionen nu
koncentrerad på svavelkis, som har en mångsidig kemiskt-teknisk
användning. Såsom biprodukter ha på senare tid även utvunnits zink- och
blymalm. Åmmeberg är landets största zinkfyndighet, relativt
regelbunden till sin byggnad och noga undersökt. Övriga
mellansvenska sulfidfyndigheter äro i regel mer eller mindre utpräglade
»komplexmalmer)), av vilka genom anrikning erhålles zink-,
bly-och kopparmalm, vanligen med huvudvikten på de förstnämnda
metallerna. Saxberget är det största av dessa fält.
Ädelmetaller — både guld och silver — ingå i åtskilliga
fyndigheter i sådan mängd, att de väsentligt höja malmens värde. Under
gångna århundradens koppartillverkning blev kopparmalmernas
guldhalt länge icke tillvaratagen utan skingrades med kopparn.
Analyser av gamla mynt, präglade av Falukoppar, visa, att
betydande guldkvantiteter på detta sätt gått förlorade. Först i slutet
av 1700-talet började guld att utvinnas i Falu gruva, och hundra
år senare iakttogs för första gången, att guldet därstädes även
förekommer i för blotta ögat synlig form. En icke oväsentlig
produktion av speciell guldmalm förekom sedan där under några
decennier. I detta sammanhang bör även nämnas den rika silvermalmen
i Sala gruva, som bröts under ijoo-talet, varemot gruvans senare
produktion icke kunde hållas uppe i jämförlig skala. (Jfr förra
delen, sid. 20.)
Skelleftefältet betecknar ett omkring Skellefteälven och
dess bifloder utbrett område av ytbergarter — vulkaniska lavor,
delvis i leptitartad form, skiffrar o. s. v. Under det att våra båda
andra stora malmområden varit kända såsom sådana sedan
århundraden tillbaka, har Skelleftefältets malmrikedom blivit bekant först
under de senaste femton åren. Förklaringen härtill har varit den
relativt jämna och djupa betäckningen av lösa jordarter, som ej
lämnat blottad mera än en helt obetydlig del av berggrunden. Av
själva malmfyndigheterna finnas blottningar endast i ett par fall
och i liten skala. Därtill kom, att de först uppmärksammade
»malmanledningarna)) visade sig värdelösa, vilket naturligtvis dämpade
intresset för vidare undersökningar. Krigsårens intresse för de hos
oss sällsyntare metallerna, särskilt koppar, kom emellertid även
■j 22 Skelleftefältet till del. Samtidigt hade här i landet elektriska malm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
