Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - Malmtillgångar och malmbrytning - Sveriges malmtillgångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MALMTILLGÅNGAR OCH MALMBRYTNING
speciellt gynnsamma konjunkturer, ävensom av fyndigheter utav
så små dimensioner, att de svårligen kunna inbjuda till omfattande
nyanläggningar, kommer man till siffror om 60 till 100 milj. ton,
möjligen något mera, för den fosforfattiga gruppen. Sådan malm,
som kräver anrikning, är därvid räknad i form av koncentrat (slig).
De fosforrika malmerna äro, såsom redan anförts, vida större; i
Grängesbergsfäitet ha med säkerhet påvisats c:a 110 milj. ton, och
den totala malmtillgången inom detta fält torde avsevärt överstiga
den anförda siffran. Då årsproduktionen även under jämförelsevis
goda år stannat vid drygt 1 1/2 milj. ton (styckemalm och slig) för
den fosforfattiga gruppen och 2 milj. ton för den fosforrika, är
det ju uppenbart, att något slags »malmnöd)) icke inom överskådlig
tid är att befara inom detta område. Allvarliga farhågor i sådan
riktning hystes på sina håll omkring sekelskiftet, föranledda dels av
obefogad generalisering av erfarenheterna från vissa fyndigheter
med konstaterat ringa djupgående, dels även av missuppfattning av
malmernas geologiska natur. Å andra sidan får det icke förbises, att
de olika malmkropparnas djupgående varierar, så att den optimism,
som är befogad beträffande området i dess helhet, ej får tillämpas på
varje enskilt fall. En annan beaktansvärd omständighet är
malmtillgångarnas ojämna fördelning på olika malmtyper. Sålunda äro
bland de fosforfattiga typerna »torrstenarna» de som kvantitativt
dominera; de ha emellertid under senare tiders brytning anlitats
proportionsvis mindre än övriga typer. De praktiska
konsekvenserna av detta förhållande bliva väsentligen beroende av
järnmetallurgiens kommande utveckling. Särskilt skulle en effektiv lösning
av järnsvampsproblemet öppna större möjligheter för
»torrstenar-na» och därmed troligen även för en jämnare fördelning av
malmbrytningen på de olika typerna (jfr sid. 144).
De mellansvenska sulfidfyndigheterna äro spridda över
ungefärligen samma område som järnmalmerna, men gå längre åt sydost än
dessa, så att gruvor av betydenhet bearbetats t. o. m. i
gränstrakterna mellan Östergötland och Småland.
Två av dessa mellansvenska fyndigheter framstå framför andra
genom sina dimensioner och sin ekonomiska betydelse, nämligen
Falu gruva och Åmmebergsfältet. Falu gruvas historia såsom
kopparproducent är allmänt känd. (Jfr detta arbetes förra del sid.
17 ff.) Sedan de kopparrikare delarna av dess väldiga malmkroppar 121
g —617835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
