Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
C. edusa, Rödgula Höfjärilen (taf. 17, fig. 1) visar sig blott undantagsvis i vårt land.
Gonepteryx. Släktet kännes igen på sin bland dagfjärilarna enastående vingform, med
hvass spets på de med mycket buktig framkant försedda framvingarna samt med utskjutande
hörn i midten af bakvingarnas utkant. 1 svensk art, som öfvervintrar såsom fjäril.
G. rhamni, Citronfjärilen, 50-60 (taf. 17, fig. 2. Antennerna äro röda, korta, med
långsträckt klubba. Hanens vingar äro citrongula, med en liten rund gulröd fläck på midten af
hvarje vinge. Honan afviker genom blekt gulhvit färg. Denna fjäril är ej sällsynt i landets
södra hälft. Den öfvervintrande fjärilen flyger i maj, och den nya generationen i aug.-sept.
Larven, som är grön med hvit sidostrimma, lär lefva på brakved. Fjärilen själf sitter med
förkärlek på tistelblommor.
Tjockhufvuden (Hesperida).
Fam. 7. Hesperidae är den enda hithörande familjen (se kännetecknen på sid. 71).
Hit höra i Sverige släktena Carterocephalus, Thymelicus, Hesperia, Nisoniades och Syrichtus.
Larverna af hithörande arter afsmalna såväl bakåt som framåt, det senare med undantag för
hufvudet, som är jämförelsevis tjockt och därigenom tycks vara försedt med hals. De föra
ett undangömdt lefnadssätt vanligen mellan löst sammanspunna blad. Pupporna omgifva sig
med ett slags gles kokong och äro fästade med en silkesögla om midten.
Carterocephalus. Bakvingarna svartbruna med en gul fläck nära basen och 2 rader
därutanför belägna gula fläckar, af hvilka kantfläckarna minst. 2 svenska arter.
C. palaemon, Gulfläckiga Glanssmygaren, 25-30 (taf. 12, fig. 2) har svartbruna framvingar
med rödgula fläckar. Förekommer sällsynt i landets nordliga delar fr. o. m. Helsingland.
Juni-juli. Larven lefver på gräs.
C. silvius, Svartfläckiga Glanssmygaren, 23-28, har ljusgula framvingar med svarta fläckar.
Endast funnen i de mellersta landskapen, men där fläckvis, t. ex. i Medelpad, rätt allmän i
juni-juli.
Thymelicus. Vingarna ofvan enfärgadt mörkgula med smal, svart utkant. Hanarna ha
på midten af framvingarna ett smalt, svart streck. 2 svenska arter.
Th. lineola, Lilla Tåtelsmygaren, 25-28, har bakvingarna undertill gula, utan fläckar, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
