- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
255

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 255 —

het för att skingra förtrollningen. Ja, hon tycktes
riktigt njuta af åsynen af det unga paret, då Svenske,
efterkommande hennes uppmaning, tog plats vid
Ulrikas sida.

Till en början rörde sig samtalet tämligen tvunget
mellan de unga tu, som upplifvade sina minnen från
den sista picknicken på Liljeholmen, hvilken, liksom
äfven sista assemblén, föreföll tant Beata på långt
när icke så lysande som festerna i hennes ungdom.

»För alt nu icke tala om salig kungens begrafning
och vår nu regerande konungs kröning», sade hon,
»minnes jag flere andra solenna festligheter, där det gått
mycket ståtligare till. — Ett bröllop, sådant som
drottning Ulrika Eleonora gaf för en af sina hoffröknar, får
man nu aldrig skåda.»

i Var det maskeraden om hvilken tant så ofta
brukade berätta för oss som barn», inföll Ulrika, »och
som föreställde Tasso’s befriade Jerusalem? —
Prinsessan själf var ju Armida? — Hvad det måtte varit
skönt att skåda de hvita alabasterbilderna mellan det
täta löfverket?»

»När jag ser er nu, strålande af ungdom, går det
lätt att tänka sig tillbaka till flydda tider. — Om jag inte
skulle minnas denna dag? — Jo, så väl, så väl! Jag
ser så tydligt de mythologiska personagerna röra sig
fram ur den djupa skuggan på sidan af de med otaliga
lyktor upplysta gångarna. Man trodde sig se
ambassader från gudarnes hemvist, utsända för att skåda
våra förgängliga nöjen. — Den ståtligaste af dem alla
var Ascheberg, då han med sina tolf adjutanter
föreställde Olympens tolf gudar.»

»Dagen därpå», fortsatte hon efter "en stunds
tankfullhet, »paraderade han på St. Clara gärde med elfva-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free