Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det stora genombrottet (1815—1914) - Trävaruindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trävaruindustri 265
behållit mycket skog, och frågan blev nu om detta tillstånd skulle
fortfara. Under intryck av uppfattningen om den privata driftens
undantagslösa företräde framför statsdriften beslöts emellertid vid
1823 års riksdag statsskogarnas försäljning, mot en häftig opposition
av naturvetenskapsmannen och mångfrestaren, sedermera biskopen
C. A. Agardh, som också återkom till denna ståndpunkt i ett långt
senare utgivet arbete, Försök till en statsekonomisk statistik öfver
Sverige; i vissa hänseenden blev han därvid otvivelaktigt sannspådd.
Emellertid var ändringens viktigaste sida icke detta beslut, utan
den gällde de nordligare delarna av landet, där andra förhållanden
rådde. Kronans allmänningar voro nämligen där ännu icke klart
skilda från böndernas, och det första som måste ske var därför den
s.k. awittringen, uppdragningen av klara gränser mellan de två
kategorierna av skog. Under intryck av samma åskådning som hade lett
till statsskogarnas försäljning längre söderut menade man nu att så
mycket som möjligt av dessa väldiga domäner borde tillfalla
bönderna och att kronans allmänningar alltså i huvudsak skulle försvinna.
De vidder som därigenom tillfördes Norrlands bönder voro helt
enkelt enorma; för vissa socknar i Jämtland kan man exempelvis finna
att en bonde fick sig tilldelad ett område ungefär motsvarande det
tyska furstendömet Reuss. Detta föreföll emellertid i det dåvarande
läget som en ganska anspråkslös gåva, därför att skogen saknade
nämnvärt saluvärde före sågverksindustriens genombrott. I
verkligheten blev det emellertid en gåva med särdeles vittgående
konsekvenser, ett slags Pandoras ask. Trävaruspekulanterna — ty
sågverksindustriens tidigare representanter bestodo till stor del av sådana
— bjödo nämligen för äganderätten och under den första tiden
framför allt för långvariga awerkningsrättigheter vad som i det nya läget
för dem var en spottstyver men som föreföll bönderna vara en
förmögenhet, i betalning för vad de senare aldrig hade tillmätt något
saluvärde. Följden blev att bönderna sålde sin förstfödslorätt för en
grynvälling.
Man kan på denna punkt göra sig frågan vad staten i stället för
den nu förda politiken kunde ha gjort. Svaret är emellertid mycket
svårare att ge än frågan är att ställa. Ty till att börja med är ett
ordnat skogsbruk över stora arealer ytterst svårt för att ej säga rent
av omöjligt att driva i händerna på bönder; det skiljer sig i alla
hänseenden från en bondenäring och måste utövas av personer med
en helt annan orientering. Å andra sidan har det alltid visat sig svårt
att idka sågverksindustri grundad på köptimmer, och sågverken måste
därför tämligen oundgängligt sträva efter att förse sig med egna
skogstillgångar, för att vara beredda på de kastningar inom
marknadsläget som spelade en stor roll på detta område. Utan att sko-
9f Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
