Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det moderna Sveriges grundläggning (1720—1815) - Ekonomisk diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekonomisk diskussion 225
Nordencrantz och skulle under detta senare namn längre fram
komma att göra en insats i tämligen rak strid emot merkantilismen. Hans
i ungdomen utgivna merkantilistiska arbete, kallat Arcana oeconomiæ
et commercii (1730), hör till den svenska merkantilismens utförligaste
arbeten och satte riktningens grundtankar på deras spets, i betydligt
högre grad än fallet var med Berchs arbete.
Bachmanson-Norden-crantz hade varit svensk konsul i Lissabon och intresserade sig i
synnerhet för sjöfartspolitiken, fastän arbetet sträckte sig över ett mycket
större område.
Ett annat av tidens skötebarn fick sin ivrigaste förfäktare i en av
den tidigare Frihetstidens mest outtröttliga skribenter, Eric Salander.
Vad det i detta fall gällde var manufakturerna, vari Salander redan
i sin egenskap av manufakturkommissarie var intresserad; framför allt
på det området gjorde han propaganda för den gemensamma
åskådningen med särskilt stor häftighet och ofördragsamhet.
Till riktningen hörde bl.a. två uteslutande eller delvis ekonomiska
tidskrifter, som helt och hållet i denna anda utgåvos av Carl
Carl(e)-son, äldre bror till den här tidigare i förbigående omtalade Edvard
Carl(e)son, som också medverkade i sin broders publikationer (1730,
1735). Också några av de ryktbaraste namnen på det teknologiska
området under Frihetstiden, sådana som Christopher Polhem och
Emanuel Swedenborg, gjorde mer eller mindre rättrogna
merkantilistiska inlägg — dock mindre rättrogna än flertalets, därför att de voro
intresserade i bergshanteringen, som ju aldrig riktigt kunde försona
sig med den centrala merkantilistiska åskådningen. Emellertid
framgår det redan av broschyrlitteraturens enorma omfattning att endast
en obetydlighet därav nu är omtalad eller kan omtalas i detta
sammanhang.
Som redan har antytts, var tidens tyska ekonomiska litteratur med
mycket få undantag alldeles andefattig och hade därför ej mycket att
ge den svenska. Det enda viktiga undantaget utgjorde en
1600-tals-författare, den ovanligt originelle men obehärskade och mångfrestande
läkaren, kemisten och alkemisten Johann Joachim Becher, vilkens
inflytande särskilt på Salander men över huvud taget på
Frihetstids-littera-turen var starkt. Särskilt måste Bechers av Salander övertagna
behandling av monopol och fri konkurrens (”polypol”) tillerkännas varaktigt
intresse.
Vid sidan av tyska läste det stora flertalet av tidens bildade
människor nästan enbart franska, vilket så till vida var olyckligt som den
engelska litteraturen på det ekonomiska området var utan jämförelse
både större, självständigare och viktigare än den franska. Emellertid
blev resultatet trots detta icke att svenskarna stodo främmande för
den engelska litteraturen, utan endast att de fingo övertaga den i
8 Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
