Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Utlänningarnas roll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholm och Göteborg, liksom dessa voro ytterst rikhaltigt
representerade i handeln över huvud taget; i direktionen för det första
halvstatliga kopparkompaniet sutto tre utlänningar mot en svensk.
Som redan tidigare har omtalats var också grundläggaren av Sveriges
första verkliga bank och skaparen av Europas första sedelmynt
holländaren Johan Palmstruch (före adlandet Wittmacher), som för
övrigt var svåger till Eskilstunaindustriens grundläggare Rademacher.
Alla dessa områden ställdes emellertid i skuggan av utlänningarnas
roll som finansmän för kronans räkning, och för ingen annan uppgift
voro de lika oumbärliga. Ty före affärsbankernas tillkomst under
1800-talets senare del upprätthölls den internationella kreditgivningen
främst genom personliga förbindelser mellan de olika handelsorterna,
och dessa förbindelser hade som regel sin grundval i släktförbindelser;
för att kunna förse staterna med utländsk kredit var det därför
nästan nödvändigt att ha släktförbindelser i den europeiska handelns
huvudstäder. Det mest ryktbara exemplet härpå från en senare tid
utgjorde Rothschildarnas brödrakrets, ”de fem små frankfurtarna”,
utplanterade i fem olika städer och på det intimaste förbundna sins
emellan. Två lika omfattande fastän ingalunda lika ryktbara exempel
förekommo på Gustaf II Adolfs tid i de fem holländska bröderna
Spierinck eller med svensk stavning Spiring — den förnämste bland
dem, adlad Silvercroon, var en utmärkt ledare av den för svenska
kronan enastående inkomstbringande tullförvaltningen i Preussen
1629—35 — och de fyra bröderna Wewetzer, en av dem kronans
räntmästare och adlad under namnet Rosenstierna. Också Louis De
Geer samverkade med holländska släktingar, särskilt med släkten
Trip. Vid sidan av dessa förekom ett nästan oräkneligt antal
utländska finansmän, eller finansmän av utländsk härstamning, bland
kronans långivare och finansiella rådgivare, ända fram till Karl XI:s
egen regering, medan det knappast är mer än ett par svenskar att
nämna i denna kategori, utöver några bland stormännen, sådana som
Jacob De la Gardie och Axel Oxenstierna. Också kapitalanskaffningen
för det första kopparkompaniet härstammade i första rummet från
utlänningar, naturligtvis med Louis De Geer som förste
bidragstecknare, medan endast Axel Oxenstierna var inhemsk större deltagare.
Långt ifrån viktigast men mest betecknande var till sist den
ställning som staden Göteborg intog. Den var närmast tänkt som en
holländsk koloni, och i den första stadsstyrelsen sutto också 10 holländare
mot 7 svenskar och 1 skotte, i den andra stadsstyrelsen rent av ännu
flere utlänningar, nämligen 5 holländare, 2 tyskar och 2 skottar,
mot endast 3 svenskar. Ännu mer betecknande är att stadens högste
styresman, kallad burggreven, som skulle utgöra stadens
förbindelselänk med centralregeringen, under hela dess första trettioårstid var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
