Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Hushållningen under internationell påverkan (1600—1720) - Utlänningarnas roll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan i namnen vallonsmide och tysksmide att bägge dess
huvudgrenar måste ha påverkats av utländskt initiativ. Vallonsmidet
infördes av de valloner som Louis De Geer införskrev från sitt
ursprungliga hemland biskopsdömet Liége — förmodligen en handfull folk
på några hundratal familjer, men så ovanligt dugliga att de kunde
lägga grunden till den svenska järnhanteringens största uppblomstring,
vilket icke skedde enbart genom vallonsmidet utan också genom de
nya masugnarna, som på grund därav kallades ”fransöska”.
Vallonernas språk var nämligen franska och satte en hel del varaktiga
spår. Den ännu icke alldeles övergivna stavningen av Louis De Geers
ena industriella medelpunkt var Leufsta i Uppland, som tydligt visar
en fransman hur ordet skulle uttalas. Vi ha ännu ibland oss ett ganska
betydligt antal vallonättlingar, och icke få av dem bära namn som
vittna om deras ursprung, sådana som Gauffin, Hybinette, Sporrong,
Lemoine (Lemon), Guillaume (Gilljam) o.s.v. Hela 1700-talet
igenom sutto vallonska smeder och andra arbetare kvar vid de
uppländska järnbruken.
Emellertid inskränkte sig utlänningarnas roll inom den svenska
järnförädlingen ingalunda till vallonernas insats. Från Österrike eller
Sydöst-Tyskland kommo tysksmidets grundläggare, och på
järnmanufakturens område grundlades en av Sveriges ryktbaraste
industrier, nämligen Eskilstunaindustrien, av holländaren Reinhold
Rademacher. Till de ledande bruksmännen hörde främst De Geer
och bröderna Momma-Reenstierna, men också bland andra, som
en av de fåtaliga fransmännen, drottning Kristinas hovskräddare
Claude Roquette (adlad Hägerstierna). Därtill kom mängden av
utländska borgare i Stockholm och Göteborg, som också i stor
utsträckning övergingo till att bli ägare av bruk, sådana som
medlemmar av den förnämliga släkten Tham (Tamm), ävensom en på
sin tid ännu ryktbarare men nu utdöd släkt Amya, för att endast
nämna ett par bland en stor mängd. Namnen Geijer och Polhem ha
redan nämnts.
Också den övriga metallindustrien drog stor nytta av utlänningarna.
Kopparhanteringens uppryckning förutsatte en ny raffineringsmetod,
det s.k. garmakeriet eller gårmakeriet, och detta infördes av
sydnederländaren Govert Silentz (sedermera adlad De Silentz). Inom
mässingsindustrien spelade invandrarna från Aachen givetvis en
huvudroll, utan att någon särskild behöver nämnas. Den viktiga
mynttillverkningen var ju nära förbunden med kopparhanteringen
och övertogs av holländaren Marcus Kock (släkten adlad
Cronström), och även hans avkomlingar spelade till en tid en stor roll
inom svenskt näringsliv. Också ett sådant område som tjärhandeln
låg i händerna på utlänningar eller avkomlingar till utlänningar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
