Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitlet 9. Wilh. v. Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Genom att hafva utvecklat sig i en kamratkrets af
lefnadslustiga ynglingar, i stället för att under åratal
hafva insupit en sjuklig bildnings mefitiska luft vid de
sumpiga stränderna af den lärda Fyrisån, hade han
undgått all smitta af den rådande hypokondrien, och
med hela naiveteten och oförsagdheten af en ung
krigsman slog han alltså, vid sitt inträde i den litterära
verlden, genast till ett så högljuddt gapskratt, att de
hundrade storsuckarena kommo alldeles af sig och
åhörarne begynte se på hvarandra med frågande
blickar, liksom de ville säga: „hvaba? går detta an?“
Men denna tvungna situation varade blott några
ögonblick. Den stora allmänheten tyckte väl i första
handvändningen, att det var något oartigt, att skratta
så fritt och ogeneradt i ett sällskap af så vittra och
framför allt så högtidligt stämda suckare, men den
insåg dock snart, att det verkligen „går an“, äfven att
le, åtminstone till någon omvexling med sorgelåten.
Hur det nu än är här i verlden, menniskorna älska
dock det glada, så länge olyckan icke alltför tungt
drabbat dem, och naturligtvis måste man älska glädjen
dubbelt, då den, såsom här var fallet, med egenskapen
af att i sig sjelf vara något älskvärdt förenar hela
nyhetens behag. Böttigerianismens ruin var gjord, och „den
glada Brauna var kallad till att vara massans älskling.
Detta är historien om Brauns litterära uppkomst och
förklaringen af hans ovanliga framgång. Om han nu
var den eminente skalden eller den medelmåttiga, om
var stor som så eller blott som så, detta är en sak,
hvarom meningarna kunna vara delade, men nog af!
han var den glade skalden, detta är det vissa, och
detta är hvad som har gifvit hans sångmö den icke
ringa plats, hon inom vår litteratur sednare innehaft
och skall bevara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
