Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsvärdt är, att de konservativa flertalen inom adeln och
prestestån-det under riksdagens fortgång i plena och utskott vida mindre strängt
nagelforo med regeringens propositioner och den tillökning i statsutgifter, som
dermed stod i samband, än borgar- och bondestånden, på hvilkas medverkan
konungen företrädesvis räknat, ja* då frågan om statsrådens decharge kom
före i riksdagen, gick bondeståndet ända derhän, att det beslöt en
hemställan till konungen enligt 107:de paragrafen regeringsformen om de flesta
statsrådens entledigande, och det oaktadt dessa konungens rådgifvare gjort
sig synnerligen väl förtjenta af allt erkännande, särskildt från det frisinnade
partiets sida. Under sådana förhållanden blef regeringens ställning
synnerligen svår. Statsi$dets främste man, excellensen Arvid Fosse, hvilken efter
Nordenfalks 1846 timade död för andra gången beklädde
justitiestatsministers-embetet, saknade äfven den själsspänstighet och karaktersfasthet, som voro
oundgängliga på hans vigtiga plats, och allt detta
vållade, att konungen sjelf, som fattat misstroende
till sina rådgifvaie, närmade sig de konservative,
hvilka han 1844 stött ifrån sig.
Vid denna tidpunkt inträffade den franska
februarirevolutionen (22—24 februari 1848)
och konung Louis Philippes fall. Underrättelsen
härom kom oförmodad t för de allra fleste.
Visserligen hade en och annan mer framsynt förutsett,
att en politisk och borgerlig omstörtning skulle blifva
den slutliga följden af de många då varande
missförhållandena i Frankrike, men i allmänhet hade
icke ens reformrörelsernas ledare i detta land kun- &
nat föreställa sig, att julikonungadömet stod på
så svaga fötter, och ännu mindre hade de tänkt
sig, att deras strid med regeringen skulle leda
till en så beskaffad omstörtning af hela
samhällsskicket, att alla segerns frukter uteslutande till-
föllo revolutionsmännen af yttersta venstern. Men från Frankrike vältrade sig
revolutionens vågor med utomordentlig hastighet öfver södra och mellersta
Europa ända till Rysslands gränser, der den väldige tsar Nikolaus’
dundrande halt ändtligen tvang dem att stanna. Redan före de franska
februaridagarna hade sicilianerne börjat resa sig; nu spred sig upproret kring
hela den italienska halfön, och i Tyskland liksom Italien reste sig massorna
för att störta det metternichska systemet och tillkämpa sig nationel enhet,
sjelfstyrelse och sociala reformer.
De snabbt på hvarandra följande budskapen om folkrörelserna i
Frankrike, Italien och Tyskland förvirrade för en tid både den svenska regeringen
och allmänheten. Dock förefunnos ej här de missförhållanden, som ledt till
februari- och marsdagarna på fastlandet. Nationel enhet hade det svenska
folket egt sedan urminnes tider, de mest i ögonen fallande skrankorna mellan
75. Sankt Olafsorden.
Stiftad 1847.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
