Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’114
jag är bara upprörd över en förfärlig nyhet, som
jag nyss fått från Longbourn.
Hon brast i tårar, då hon anspelade därpå, och
under några minuter kunde hon icke säga ett ord.
Darcy, som befann sig i stark spänning kunde
endast få fram några otydliga ord om sitt deltagande
och iakttaga henne under medlidsam tystnad.
Slutligen talade hon igen. — Jag har just haft ett brev
från Jane med en förfärlig nyhet. Den kan inte
döljas för någon. Min yngsta syster har lämnat alla
sina vänner — har rymt — har kastat sig i mr
Wickhams armar. De ha tillsammans begivit sig
från Brighton. Ni känner Wickham alltför väl för
att tvivla på återstoden. Hon har inga pengar, inga
förbindelser, ingenting, som kan fresta honom att —
hon är förlorad för alltid!
Darcy lyssnade med stum förvåning. — När jag
betänker, tillade hon med en ännu mera upprörd
stämma, att jag hade kunnat förhindra det! Jag,
som visste, hurudan han var. Om jag bara hade
omtalat en del av vad jag fått veta för min familj!
Om man lärt känna hans karaktär, kunde detta
inte ha skett. Men det är alldeles — alldeles för
sent nu.
— Det gör mig verkligen oändligt ont, utropade
Darcy, det gör mig ont och upprör mig. Men är
det säkert, fullkomligt säkert?
— Ja! De lämnade Brighton tillsammans i
söndags afton, och man har följt deras spår nästan till
London, men inte längre; de ha säkert inte rest till
Skottland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
