Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julianska tideräkningen - Gregorianska kalendern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man betraktade såsom exakt. Som man ej ville räkna med
bråk af dagar, blef det derföre bestämdt att 3 år hvartdera
på 365 dagar skulle följa på hvarandra och derefter ett år
på 366 dagar. Det sistnämda året kallades skottår.
Detta sätt att räkna tiden skulle ännu vara bibehållet,
om man ej sedan funnit, att den antagna längden på året
var något origtig. Redan år 325 vid kyrkomötet i Nicaea
fann man, att vårdagjemningen, som enligt den ursprungliga
afsigten skulle falla på den 24 Mars, då inträffade redan den
21 i samma månad. Man trodde, att detta berodde på någon
felräkning, och rättade felet genom att helt enkelt bestämma
det vårdagjemningsdagen efter denna tid faststäldes till den
21 Mars. Man fortfor derföre med tidräkningen på samma
sätt som förut, d. v. s. med skottår hvart fjerde år. Och
sålunda fortgick det genom hela medeltiden. Nu erinra vi
oss, att vi i föregående kapitel funnit det tropiska året, som
är lika med tiden mellan tvenne vårdagjemningar, utgöra
365d 5h 48m 46s. Som Julianska tidräkningen deremot antog
året utgöra 365d 6h, så får man med användning af
densamma hvarje år llm 14s för långt, d. v. s. att hvarje nytt
år börjar llm för sent. På 60 år får man sålunda ett fel på
11 timmar, och på 128 år uppgår afvikelsen till ett helt dygn.
Vid tiden för kyrkomötet i Nicaea hade den Julianska
kalendern varit i bruk 370 år, och vi förstå sålunda orsaken
hvarföre vid denna tid vårdagjemningen inträffade redan den 21
Mars i st. f. den 24.
Då år 325 ingen rättelse i bestämmandet af årets längd
skedde, så måste afvikelsen fortfarande för hvarje år växa.
Mer och mer gjorde sig derföre behofvet af en ny kalender
känbart. Dels vore det önskvärdt, att de olika årstiderna
alltid inträffade ungefär på samma datum, och dels voro
åtskilliga stora kyrkofester, särskildt påsken, ursprungligen
stälda i samband med vårdagjemningen, hvilket samband dock
genom bristen på öfverensstämmelse mellan det Julianska och
det tropiska året hade blifvit stördt. Flera gånger vid
medeltidens slut gjordes derföre försök att få kalendern ändrad,
men först 1582 blef en reform genomförd af den dåvarande
påfven Gregorius den 13.
3. Gregorianska kalendern. Felet i den Julianska
tidräkningen uppgick vid denna tid till 10 dygn, d. v. s. vår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
