Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och mor Anna sköt förskräckt barnet ifrån sig. Heldre än att
se sin inan missnöjd, ville hon uppoffra hvad som helst.
Olof kunde ej trifvas inom ett sådant hem, der den enda,
som höll af honom, ej vågade visa det. Nej, i skogens mörka
snår kunde han få vara i fred för alla bitterheter, som hopade
sig omkring honom der nere i byn; der kunde han fritt få rå
om sig sjelf och sina tankar — eller på bergsspetsen! der
andades han så lätt, der skymde inga hinder utsigten för
honom, der kunde han blicka ned öfver allt hvad som band och
plågade honom, der stod han höjd öfver allt smått och uselt;
der var honom godt att vara. Hans blick kunde obehindradt
vandra ut öfver den vidsträckta slätten och undrande dröja
vid skogens blånande rand der borta vid horisonten. Hvad fanns
väl der bortom? Månne någonting, som kunde göra honom
glad och lycklig som alla andra? månne någon, som kunde
våga hålla af honom, fastän han var en "tiggarunge utan
riktiga föräldrar"? — ty han visste det redan allt för väl, de elaka
barnen i byn hade redan underrättat honom derom, att han
härstammade från landsvägen och "kanske inte hade någon far
en gång". Det var långt ifrån milda känslor, som sjüdo inom
gossens bröst, då han påminde sig alla förödmjukelser,
skadeglädjen låtit honom undergå. Hans hjerta stötte från sig med
all kraft hela denna omgifning, som ej älskade honom och som
han ej kunde älska. Han önskade, att han vore långt, långt
borta!
En afton, då han kom hem efter en af sina vanliga
vandringar, möttes han af husbonden sjelf. Dennes rynkade
ögonbryn utvisade, att han var vid dåligt lynne. Någonting var i
olag med gårdsfolkets arbeten; de arbetskrafter, som funnos,
voro ej tillräckliga. Till och med den nioårige Erik hade varit
ute på ängen och gjort nytta, men ändå fattades armar. Sven
Nilssons mörka blick föll på Olof.
— Den der! utbrast han. Skall han då gå sysslolös,
medan alla andra träla ut sig?
Detta var signalen till en ny plåga för Olof. Ehuru
elfva år gammal, var han ovanligt spenslig och svag; det
insjunkna bröstet, de bleka kinderna och de blåa ränderna under
ögonen talade om lungsot. Han hade aldrig arbetat och han
stod ej heller ut dermed. En sådan frihet behagade ej den
stränge husbonden; hans sats var, att hvarje menniska var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
