Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 70. Herrskapet Hallonskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
781
kommo Anders blickar att falla på ett stort stycke slagg, hvilket
var placeradt i ett af fönstren.
Slaggen förreföll hafva blifvit tagen ur en porslinsugn, ty
utom glacerad aska, smält glas, förbrända järnbitar med mera
innehöll den rester af lergods — såsom det ville synas, bitar af
blomkrukor — och en stor massa hopsmält porslin.
Slaggstycket, hvilket såg ut att kunna väga bortåt 10 skålpund,
var allt annat än prydligt och det förvånade Anders, att
en dylik ful tingest hade kunnat få en så framstående plats i det
annars så fint utstyrda hemmet.
Anders hade nog sett det förut vid sina föregående besök
hos herrskapet Hallonskog; det hade också i själfva verket legat
där under många år, ehuru Anders förut icke fäst någon synnerlig
uppmärksamhet vid det.
Nu kunde han emellertid ej afhålla sig från att fråga, hvad
den där fula tingesten egentligen skulle betyda.
Hallonskog tog en djup klunk ur sitt toddyglas och svarade:
— Det där slaggstycket är återstoden af mina ungdomsdrömmar.
— Åh, tusan!
— Det är spillrorna af, mina krossade illusioner.
— Bror talar i gåtor.
— Det är askan efter mina gäckade förhoppningar, fortsatte
Hallonskog nästan poetiskt och ett drag af vemod lägrade
sig öfver Anders eljes alltid så humoristiska och frimodiga väns
ansikte.
— Hvad sjutton säger du? frågade Anders nyfiket.
— Jo, jag skall tala om för dig vän Anders, sade Hallonskog,
att det där slaggstycket är den enda återstoden af mitt
orangeri, som förvandlades till aska vid den stora branden på
Pampas i närheten af Bounos Ayres.
— Hvad tusan, har bror varit i Bounos Ayres i —
Sydamerika? Det har du aldrig förr talat om för mig.
— Ja, jag har varit där.
Anders nyfikenhet var nu väckt och han nödgade vännen
Hallonskog att berätta sina lefnadsöden.
— Nåväl, sade Hallonskog, eftersom vi en gång kommit i
farten, så får jag väl omtala för dig alltsammans, ehuru jag
ogärna talar om de förflutna tiderna, ty det är icke utan, att
minnet af dem väcka vemodiga känslor hos mig.
De togo och stjälpte i sig det sista i toddyglasen och på
fruns i husets uppmaning blandade de nya toddar och så började
patron Hallonskog sin berättelse, under det att han höll ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
