Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 22. Resesjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
296
skjutsade friherrinnan Lejonman och unge baronen samt hans
fästmö från Karlstad till Stora Högåker.
— Är Jerker här? frågade någon i dörren.
Det var en dräng från Storgården.
— Ja, här är jag, hvad vill du mig? sporde Jerker.
— Kära mor har skickat mig hit med de här pengarna.
— Hur visste hon, att jag gick hit?
— Det visste hon inte, sade drängen. Hon sade till mig,
att jag skulle söka Jerker hos länsman, men en af jäntorna hade
sett, att Jerker vikit af hit, och så trodde vi alla, att Jerker gått.
hit till mor Kitta, som vet allting och som väl, om hon vill, kan
skaffa Elsa tillbaka ur grefvens våld — — Jag tror då, hvad jag
vill, om den där grefven förstås.
— Hvad tror han då? frågade mor Kitta.
— Jag tror, han var skam själf, eftersom han kunnat
förvrida hufvudet på den rara jäntan.
— Är han skam själf, så skall jag ta reda på honom!
utropade Jerker.
— Hvad vill han göra? sporde mor Kitta.
— Jag ger mig af upp på Djäfvulsberget, och där — —
— Vid Resesjön!
— Ja, därinvid ligger ju Djäfvulsberget.
— Det är ju Baldersberget, vet jag, inföll drängen.
— Djäfvulsberget är där också. Är han skam så — —
— Se här, tag med sig säfvenbomaja då, Jerker, sade mor
Kitta, och han har väl blankt och hvasst stål på sig.
— Det har jag, och då jag inte varit rädd för trollen på.
Reseberget, så tänker jag, att jag väl kan stå ut med en dust
med smådjäflarna på Djäfvulsberget också! —
Han gick.
Allt ödsligare bygder kom han till.
Han gick förbi Fansbryggan och kastade invid densamma,
en pinne på en rishög, som låg vid sidan af bryggan. Alla som
gingo där förbi gjorde detta för att skydda sig mot trollen.
En bondgård låg där i närheten.
Då för mycket länge sedan en innehafvare af bondgården
gjorde bröllop åt sin dotter, och då borden voro dukade och mateni
uppburen samt gästerna ännu stodo och talade med hvarandra,
visste de intet af, förrän all maten på borden var uppäten.
Då bonden kom in och fick se detta sade han:
Nå, nu har hin håle varit och ätit upp all maten:
välsigna er mat och gån till bords.
Bonden lät därpå bära in annan mat, och de satte sig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
