Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 19. Fåfängt klappar tulldirektören på friherrinnan Lejonmans hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
234
Snyftande knäböjde hon och slöt både Lilly och Greta med
lidelsefull ömhet i sina armar.
Om också det hårda ödet tagit mycket ifrån henne, så ägde
hon dock nog att trösta sig med och sälla sig till det, som hon
hittills i dåraktig förblindelse visat ifrån sig: Kärlek och tröst i
besittningen af de hjärtan, som stannat kvar hos henne.
Här tystnade Örnnäbb.
— Hvad menar ni med allt detta, baron? frågade friherrinnan.
— Jag menar, att ni kan göra på samma sätt.
— Jag!
— Ja.
— Men Axel — —
— Det är ej fråga om honom utom om er brorsdotter.
— Jaså.
— Jag har velat klappa på ert hjärtas dörr.
— Onödigt besvär.
— Ni är fortfarande lika hård!
— Säg rättvis.
— Hård säger jag.
— Hvad vill ni säga därmed? Barnen skola lida för fädernas
missgärningar.
Baronen studsade,
— Och det säger ni! utropade han.
— Ja!
— Akta er!
— För hvad?
— Ni frestar Gud?
— Nonsens!
— Ni frambesvärjer olycka för er egen son!
Nu var det friherrinnans tur att studsa.
— Min son, min älskade son! utropade hon.
— Ja!
— Hvad vill ni säga?
— Jag säger, att han skall komma att uppbära straffet för
ert orättvisa hat mot er brorsdotter, så framt det icke träffar er
själf; ty ni bör så mycket hafva läst er bibel, att ni må veta,
det fadrens missgärningar straffas inpå barnen.
Friherrinnan tycktes betänksam efter dessa allvarliga ord af
tulldirektören.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
