Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 14. Tulldirektören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
146
Friherrinnan var på det högsta öfverraskad af, att hon
till denna höga grad kunnat distrahera sig. Hon finner sig nu
omgifven af en massa nyligen omvända världens barn, låter föra
sig bort med en verkligen exemplarisk eftergifvenhet, och så att
säga innan hon vet ordet af, sitter hon vid ett tjugu personers
middagsbord, hvars platå, prydd med kärleksgudar och en vällustig
Afrodite, föreställer, som man säger henne, änglar och serafer,
hvilka omgifva en sjunken kvinna, betäcka henne med sina
vingar och rädda henne från fördömelse samt föra henne med sig
till ljusa rymder, till de saligas boningar.
Middagen var mycket rolig.
Hvar och en af tulldirektörens vänner spelade sin roll
förträffligt, och om någon för en sekund glömde sig, återtog han sitt
spelade allvar så hastigt, att den andäktiga friherrinnans dygd
icke kunde finna sig sårad af afbrottet.
Intagen af en okonstlad och ren glädje, drillade hon fram
en af Sankeys sånger, och efter något motstånd deltog hon efter
middagen i en promenadpolonäs, en allvarlg dans, som icke retar
sinnligheten, och slutligen erkände hon uppriktigt, att detta sätt
att göra bot och bättring var väl så godt, som det, den kalle och.
ledsammme kolportören — handsekreteraren föreskref.
Hon medgaf ytterligare, att hon ofta hade ofantligt ledsamt
i sitt hem tillsammans med den helige man, hon sällat sig till i
följd af harmoni i religionsåsikter, och hon tillade, likväl hviskande
tulldirektören i örat, att fruktan för de andra medlemmarnes
omdömen i de konventiklar, hvilka hon plägade besöka och den
friförsamling, hon riktat så mycket med penningegåfvor samt det
uppseende inom denna friförsamling, det skulle göra, om hon
afskedade sin privatsekreterare, var det enda, som i detta ögonblick
höll henne tillbaka från en sådan handling.
Tulldirektören, hvilken icke hade haft någon som helst
förhoppning om, att hans seger skulle vara så ofantligt lätt att vinna,
var en man, hvilken förstod konsten att finna sig mycket hastigt
i lifvets alla situationer.
Han passade också nu genast på och grep det gynnsamma
ögonblicket i flyckten.
Han svarade, att de verkligen andäktiga och gudliga icke
kunde hysa någon sann aktning för en andlig man, en fripredikant,
hvilken så mycket som friherrinnans handsekreterare tycktes sätta
denna sin tjänst i första rummet och predikokallet i andra och
som dagligen blottställde sig för ett älskvärdt fruntimmer, hvilket
han dock mest borde se såsom åhörarinna af predikningarna.
Då tulldirektören på ett mästerligt sätt sade detta, smålog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
