Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kap. 10. Moina och Edmund lämna fiskarens stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
78
På kvällen af denna dag måste de taga sitt nattkvarter i
en lada och deras aftonvard bestod af en bit rågbröd, som de
fått i en stuga bredvid landsvägen. Moina åt ingenting af brödet,
utan hon gaf allt åt Edmund, på det att hennes lilla skyddsling
icke skulle behöfva gå hungrig till hvila. Det gjorde henne ändå
så ondt, då Edmund gråtande beklagade sig öfver den dåliga kosten.
*
Dagen därpå voro de vid Seffle.
— Hur skall man komma till Karlstad? frågade Moina en
karl, hvilken såg ut som en inspektor.
— Det är långt dit, kära flicka, sade han. Du får gå den
här vägen framåt och fråga dig sedan fram, men du behöfver
många dagar för att komma dit.
Om Moina frågat efter Åmål, skulle hon blifvit underrättad
om, att det var mycket närmare dit från Seffle än till Karlstad
och alldeles säkert hade hon då styrt sina steg till Åmål för att
taga reda på, om hennes fostermor lefde. Moina var ju föröfrigt
så känd i Åmål, att hon nog skulle ha fått hjälp där. Men hon
ville ej lefva på nåd, därtill var hon allt för stolt. Hon ville
arbeta. Och om hon aldrig skulle få reda på Edmunds föräldrar,
ville hon bli som en mor för honom.
Brukspatron och nådig frun plägade Edmund säga, att hans
föräldrar hette. Moina hoppades att man i Karlstad, som ju är
hufvudstaden i det på bruk så rika Värmland skulle kunna gifva
henne en anvisning på, hvart hon skulle styra kosan för att hitta
gossens föräldrar. Det hördes på hans uttal, att han var från
Värmland och nog borde man väl i Karlstad kunna gifva
upplysning om, hvar de skulle sökas.
De gingo från Seffle.
Hettan var ganska skarp.
Efter en stund kommo de ut på ett stort fält beväxt med
ljung, ty de sökte ta så många genvägar som möjligt. Vägen
gick ju i så många krokar och slingringar.
När de kommit ut midt på ljungheden ville Edmund hvila
och begärde litet mat.
Moina genomsökte sina fickor och träffade i dem på en liten
brödkant, som hon hel och hållen gaf Edmund, trots det att hon
själf icke ätit på länge och led af hunger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0078.html
