- Project Runeberg -  Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" /
77

(1904) [MARC] Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. Moina och Edmund lämna fiskarens stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

77

Och stolthet bildar med mildhet par,
Med styrkan gör kärlek förbund.
O, du ungdomstid, o, du rasande tid.
Dig världen blott njutningar bär,
Din sång den klingar så stark och blid
Och fritt du skådar den värld så vid!
O, ungdom, hur fager du är!
Hur skön.
O, ungdom, hur fager du är.


Nu skyndade flickan med slanten ned till gossen och skulle
lägga den i hans hand. Men han tappade den.

Flickan bockade sig ned för att ta upp slanten, då den äldre
damen ropade:

— Edith! Låt gossen själf ta reda på slanten i sanden,
när han är så slarfvig och släpper den.

— Jag kan inte!

— Hvad säger han?

— Han kan inte, svarade nu Moina. Jag skall ta reda på
slanten, gossen är blind.

— Stackars arma gosse, sade modern till den lilla flickan,
medömkande.

— Här är slanten, sade Moina. Tack. tack.

Edmund sjöng slut på sin visa:

Men en gång flyktad du aldrig mer
I bröstet se’n bäddar din glöd.
Eran kinden svunnen den purpur är
Och stämmans silfverklang död.
Dock i minnet likväl ljufva, leende tid
Din bild sig skimrande ter
I rosens fägring så skär, så blid,
Och hjärtat känner så sällsam frid.
O, ungdom, hur fager du är!
Hur skön!
O, ungdom, hur fager du är.


Moina och Edmund fingo litet mat och så drogo de af bort
igen till andra nejder. Det var nog långt till Karlstad och de
skulle nog få många besvärligheter att öfvervinna, innan de
kommo dit. Och kanske de skulle bli blott besvikna om allt,
när det väl hunnit fram till staden.

De gingo en dag till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/solenikd/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free