Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. Moina och Edmund lämna fiskarens stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
77
Och stolthet bildar med mildhet par,
Med styrkan gör kärlek förbund.
O, du ungdomstid, o, du rasande tid.
Dig världen blott njutningar bär,
Din sång den klingar så stark och blid
Och fritt du skådar den värld så vid!
O, ungdom, hur fager du är!
Hur skön.
O, ungdom, hur fager du är.
Men en gång flyktad du aldrig mer
I bröstet se’n bäddar din glöd.
Eran kinden svunnen den purpur är
Och stämmans silfverklang död.
Dock i minnet likväl ljufva, leende tid
Din bild sig skimrande ter
I rosens fägring så skär, så blid,
Och hjärtat känner så sällsam frid.
O, ungdom, hur fager du är!
Hur skön!
O, ungdom, hur fager du är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>