Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 2. Jänta å ja'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hemifrån mitt?
— Ja.
— Hvad har Jerker gjort där?
Elsas hjärta klappade häftigt af bäfvan. Hade han manne
talat vid hennes föräldrar om henne? I sanning han hade gjort
henne en otjänst med det och det härmade henne, att hon varit
så dum och sprungit från honom så där, förra gången hon mötte
honom.
— Jag har talat ett ord med kära mor, men hon har talt
flera med mig och mitt ärende fick jag inte uträtta och jag går
nog rätta vägen, när jag vänder mig till jäntan själf.
— Store Gud! Jerker har talat om mig! utropade Elsa och
bleknade.
— Nej, det hann jag inte, ty mor Britta tog akurat ordet
ur mun på mig.
— Det var en Guds lycka, Jerker, sade Elsa.
— Hjärta i mig, jänta! Du har något på sinnet och det
har jag också, och jag hörde nog på mor Britta, att jag inte var
så välkommen. Men säg mig, jänta, mins du hvad vi lofvade
hvarandra, när vi voro små?
— Nog mins jag det alltid, sade Elsa och slog ned ögonen.
— Kära hjärtanes jänta, du mins det! Du vill bli min, som
jag vill bli din! — Hej hopp, falleralla! tillade han och slog hop
händerna samt tog ett jösse-häradsskutt på vägen, att dammet
rök om honom.
Å jänta å ja, å jänta å ja
Allt uppå landavägen
Å ja
Å jänta å ja. Allt uppå landavägen.
Där mötte hon mej en afton så klar
Å solen den sken på himmelen så rar
Å vacker som klara dagen hon var.
Mitt hjärta hvart tog du vägen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
