Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 2. Jänta å ja'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mor och det skulle väl sitta hårdt åt, om inte han och Elsa skulle
bli ett par.
Han afbröt för den skull mor Brittas rika ordflöde och kom
fram med denna alldagliga fråga:
— Har kära mor en drick vatten åt mig?
Gumman blef tyst och häpen, som om hon fått en skopa
vatten öfver sig, ty hon var inte van vid, att någon föll henne i
talet och aldrig hade hon väl hört på maken, att hon skulle räcka
en herrgårds dr äng en drick vatten, han kunde gå till brunnen,
han som andra och langa upp vatten åt sig själf. Och det sade
hon också:
— Vatten finns i brunnen!
— Tack för underrättelsen! sade Jerker tvärt och vände
sig om samt gick till brunnen och hissade upp en hink vatten
samt drack. Men han vände icke om till storstugan igen och ej
heller gick han till käre far på klöfvervailen, utan styrde sina
steg ut till kyrkvägen och började gå hemåt, i hopp om att träffa
Elsa på vägen och mötte han henne icke, så visste han väl, hvar
mor Kittas pörte låg och att Elsa gått dit, det var då så säkert
som amen i kyrkan.
Jerker var vid helt annat humör nu, än han varit, då han
gått till storgården. Nu var han allvarligt stämd och icke sjöng
och gnolade han, som han annars brukade göra. Visst var det
eko i skogen och nog var det väl eko i Elsas hjärta också, men
liksom det bor troll i bergen, så var det troll i storgården, menade
Jerker och att kämpa mot trollen, det var väl inte alltid så lätt.
Men om Jerker icke var vid godt humör, så var Elsa det
så mycket mer, där hon kom på bron öfver Klarälfven med fånget
fullt af blommor, hvilka hon plockat, sedan hon vändt om från mor
Kittas pörte, där hon, såsom vi veta, varit blott en liten stund,
Det klack till i Jerkers hjärta, då han fick se Elsa och han
gick rakt fram till henne, icke såsom förra gången under skämt
och skratt utan allvarligt.
— Guds fred igen jänta, sade han.
— Guds fred, möter jag Jerker igen? sade Elsa, hvilken
hade en skalk i ögat, liksom hon hade glädje i hjärtat.
— Ja, jag gick kyrkvägen enkom för att möta Elsa, sade
han, jag trodde nog, att Elsa inte skulle rätt våga sig på genvägen
och alla de smala spångarna. Jag har liksom ett ord att
säga Elsa.
— Hvad vill Jerker mig? frågade Elsa. Hvar kommer Jerker
ifrån?
— Ifrån storgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
