Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
REFORMATIONSTIDEHVARFVETS SEXARE SKEDE.
Hertig Karl och Sigismund.
Då Johan afled, vistades Sigismund, Sveriges nye arfkonung,
ännu i Polen. Han var då 26 år gammal samt hade redan flere
år handlagt regeringsärenden. Men genom sin ifver för katolska
tron, genom sitt tycke för herrestyrelse och genom de band, nied
hvilka han var fäst vid Polen, söndrades han från sina svenska
undersåtar. Hans sinnelag var ej heller ett sådant, som svensken tycker
om att finna hos sina konungar. Sigismund var nämligen sluten
och inbunden till sitt väsen, ordkarg, trög och obeslutsam i
handling, njugg i utgifter och svårtillgänglig i umgänget. Omgifven af
jesuiter och polske herrar, höll han sig främmande för sitt folk, och
folket kände sig främmande för honom.
Stark genom sitt hertigdömes välmakt, genom det inflytande,
han länge öfvat på styrelsen, samt genom det förtroende, som
allmogen och det evangeliska presterskapet satte till honom, höll sig
Karl färdig att, om så behöfdes, verksamt försvara samhällsordningen
och sin faders verk. Genast efter Johans död infann han sig i
Stockholm, lät underrätta Sigismund om dödsfallet samt derom, att han
sjelf jämte rådet åtagit sig att föra styrelsen till konungens
ankomst; han lössläppte ock de fängslade rådsherrarne samt återgaf
dem deras värdigheter och förläningar. I sitt svar gillade kovungen
det skedda, men visade på samma gång ett sårande misstroende, i
det han mottog hemliga budskickningar från Sverige; fältöfversten i
Estland Klas Fleming, hvilken förklarat sig ej ämna lyda någon
annan än konungen, erhöll ock vedermäle af dennes uttryckliga bifall.
Upsala möte (1593).
Fruktan för de afsigter, Sigismund förmenades hysa mot
evangeliska läran, nödvändiggjorde en fastare förbindelse mellan
reformationens anhängare. Presterna yrkade derför på uppfyllelse af det
löfte, konung Johan gifvit om ett kyrkomöte för trosstridernas
biläggande; enligt rådets önskan skulle några rådsherrar sammanträda
till ett möte med presterskapet; men hertigen ville deremot, att ett
allmänt riksmöte skulle bållas, och i hufvudsak dref han sin vilja
igenom. På mötet infupno sig nämligen rådet, 4 biskopar, öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
