Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
UNIONENS FULLBORDAN OCH UPPLÖSNING.
för sina fordringar af kronan. Han blef derigenom den rikaste
man, som i Sverige varit sedan Bo Jonssons tid.
Sedan Kristoffer lofvat vidmakthålla Sveriges lagar och gamla
sedvänjor samt anförtro slott och län åt infödde svenske män,
hyllades han till konung och höll kort derpå sitt högtidliga intåg i
Stockholm. Då konungen, som var liten och tjock, framträdde vid
den reslige, manligt sköne marskens sida, tyckte många, att det bättre
likat sig, om denne senare varit konung. Mer än en sade: »Gud
nåde den som så gjorde och oss från marsken skilde; hans like få
vi ej igen».
Konung Kristoffer var till sinnelaget gladlynt och oförarglig
samt regerade mest de svenske herrarne till behag. Men mot Karl
Knutsson röjde han en stigande afvoghet och lyssnade gerna till de
klagomål, som af dennes talrika fiender, synnerligen af den gamle
drotseten Krister Nilsson, framstäldes. Karl instämdes slutligen af
konungen till Stockholm, dit han ock, ledsagad af ett stort följe,
anlände. Här tvangs han att afstå Åbo slott, men han räddade
sina öfriga besittningar och höll, hädanefter som förut, ett lysande
hof. Några år senare dog konung Kristoffer i Helsingborg (1448)
på vägen till Jönköping, dit ban utlyst en herredag. Han hade
under sin regering vinnlagt sig om laglig ordning, särdeles genom
att stadfästa och till allmänt antagande befordra den allmänna
landslagen; men af allmogen var han föga omtyckt, i synnerhet som det
under hans regering rådde en dyr tid, då folket åt barkbröd, men
konungen ändå lefde i kräslighet och hans hästar dagligen förtärde
fem läster korn; han fick derför öknamnet »barkekonung».
Länge hade i Sverige allmänna meningen betecknat Karl som
den blifvande konungen. Då han en gång afhörde messan i en
kyrka, ropade en liten flicka till sin moder: »Se, moder, hvilken
guldkrona är på marskens hufrud». Då han fyra månader efter
Kristoffers död kom till Stockholm i spetsen för ett talrikt och
lysande följe, föll efter långvarig torka ett uppfriskande regn, hvilket
af folket ansågs som ett lyckligt förebud. Bröderna Nils och Bengt
Jönssöner (Oxenstjerna), hvilka upphäft sig till riksföreståndare,
måste snart vika för denne mäktige medtäflare, och ett valmöte hölls,
på hvilket Karl med öfvervägande flertal röster utkorades till
konung; sedan blef han lagligen hyllad vid Mora stenar och krönt i
Upsala. Kort derpå valdes han äfven af norrmännen till konung;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
