Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brott och straff av professor Frey Svenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller avskräckning (resp. prevention) utan måste ha till
huvuduppgift att uppfostra till samhällighet. Sådana straff som prygelstraffet
bli under dessa omständigheter otänkbara. Denna uppfostran till
samhällighet bör så mycket som möjligt ske i samhället, de korta
frihetsstraffen böra försvinna och ersättas av böter, på lämpligt sätt utmätta
och på lämpligt sätt indrivna och utan möjlighet att »avsittas», samt
av villkorlig dom med eller utan övervakning. Den villkorliga domen
består däruti att straffet icke träder i verkställighet, om individen
under en viss tid uppfört sig oklanderligt; skulle han däremot under
prövotiden begå ett nytt brott, straffas han både för detta och det
för vilket han villkorligt dömts. Under prövotiden sättes han
lämpligen under övervakning (probation) — ett penitentiärt institut, som
i Amerika fått sin tillämpning och som otvivelaktigt innebär stora
möjligheter. Det består däruti att den villkorligt dömde (den
Övervakade) ställes under ett slags förmynderskap av en utav domstolen
utsedd person, ämbetsman eller enskild (övervakaren). Den
övervakade har skyldighet att på bestämda tider inställa sig hos och
rådföra sig med övervakaren, vilken å sin sida har skyldighet att
besöka den villkorligt dömde i hans hem och söka i den mån det
är möjligt gynnsamt påverka den omgivning, i vilken den
övervakade lever.
Rörande frihetsstraffen, som dock väl alltid komma att utgöra
stammen i bestraffningsmedlen, uppställes först och främst fordran
på obestämd strafftid. Strafftidens längd får icke bestämmas av
brottets art utan av brottslingens sinnesbeskaffenhet. När denna
är sådan, att största möjliga garanti finnes för att brottsligheten
icke åter uppträder, då skall frigivningen ske, varken förr eller
senare. Behandlingen i fängelserna skall läggas pedagogiskt.
Yrkesskicklighet skall utbildas, kunskaper bibringas, plikt- och
ansvarskänsla utvecklas. Fången skall befinna sig i ständigt arbete för sitt
frigivande, och torde det riktiga sättet härför vara tillämpandet av
ett klass-system (irländska systemet, Elmira systemet), där
brottslingen genom sitt uppförande tjänar sig upp till allt högre grad av
frihet, tills slutligen villkorlig frigivning med och utan övervakning
såsom övergång till fullständig frihet följer.
De individer, som genom ständigt återfall visa sig omöjliga att
påverka, interneras för alltid i särskilda arbetsanstalter eller
kriminalasyler, som även kunna rymma sådana arbetsskygga personer,
som ute i samhället icke kunna fås till ett ordentligt arbete utan
föra ett dagdrivarliv, inverkande oroande och störande på ordning
och andras arbete. Fullständig saknad av arbetsvillighet måste
betraktas såsom brott.
Ännu mera än för äldre individer är det viktigt för yngre —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
