Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brott och straff av professor Frey Svenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting annat, det avser som sagt icke att göra brottslingen bättre
utan att skrämma honom från att upprepa brottet.
En sådan uppfattning av brott och straff har naturligtvis icke
kunnat bli oemotsagd. Sedan länge har en oppositionell rörelse
mot densamma varit i verksamhet, en rörelse, vars mest högljudda
och mest ytterliga kämpe varit och är Lombroso, men som har fått
sitt mest vederhäftiga uttryck i den moderna kriminalistiska skolans
idéer. För att komma till ett rätt förstående av brottsligheten och
ett rationellt bekämpande av denna är det — säger denna skola —
icke tillräckligt att studera lagarnas innehåll, att jämföra dem med
varandra, tolka och tillämpa dem, den huvudsakliga vikten ligger
på att studera brottslingens egen person och den miljö, i vilken
han lever, ty begåendet av ett brott beror i varje enskilt fall icke
på ett isolerat viljebeslut utan står i orsakssammanhang dels med
individens själsliga konstitution och dels med omgivningens
inflytande. Till brottsligheten har man alltid att söka dels inre
(individuella), dels yttre (sociala) orsaker. Vanligen äro de samverkande,
men i en del fall är det ena eller andra slaget till synes
förhärskande, så att det praktiskt kan betraktas såsom allenarådande.
De individuella orsakerna äro förhärskande hos sinnessjuka
förbrytare, till vilka höra sådana, som lida av moralisk anestesi, hos
vilka de moraliska känslorna, som bestämma värdeomdömena,
omdömena om rätt och orätt, gott och ont, icke kunna komma till
utveckling. Det är förekomsten av dessa individer, som ligger till
grund för Lombrosos tal om den födde förbrytaren. *
De yttre orsakerna äro förhärskande hos tillfällighets
förbrytaren, där tillfället och de förhandenvarande omständigheterna driva
till brott, t. ex. en man behåller en upphittad börs för att mätta
sina hungrande barn, hos lidelseförbrytaren, som under en genom
agitation eller på annat sätt väckt sinnesrörelse begår ett brott,
samt hos vaneförbrytaren, den som genom att leva i en brottslig miljö
blivit bibringad en brottslig vana av ena eller andra slaget. Det bör
framhållas, att man funnit hurusom även bland dessa sistnämnda
brottslingskategorier det stora flertalet utgöres av i viss mån
mindre-värdiga individer, sådana som lida av konstitutionell medfödd
nervositet, som äro vad man kallat degenererade.
Det är klart att en sådan uppfattning av brott och straff som
den nu nämnda fordrar en helt annan behandling av brottslingen än
den först omtalade. Främst står ju det förebyggande arbetet, arbetet
på undanröjandet av de sociala brottsorsakema. Vilka dessa äro
faller ju så gott som av sig själv, jag nämner endast fattigdom,
trångboddhet, alkoholism.
Brottspåföljdens ändamål får aldrig vara endast vedergällning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
