Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Olof* Trittillga.
När Olof, konung Ingialds son, sporde sin faders
från-fall, så for han till Närike med det folk, som honom ville
följa; i ty att Svea all-moge1 reste sig med enhälligt samtycke
att vräka konung Ingialds ätt och alle hans vänner. Men
när Svearne märkte honom der, så mäktade han icke hålla
sig der, utan for han då markledes vester till den å, som
nordan faller i Vänern, och Elf1 2 heter. Der dväljas de;
taga att rödja skogen och bränna, och bygga sedan. Vordo
der brådt stora härad, och kallade de det Värmeland3: der
var landslägenheten storgod. Men när det spordes i Svithjod
om Olof, att han rödjer skogsmarker, så kallade de honom
Trä-tälga, och tycktes hans beteende hadeligt. Olof fick en
hustru, som Solveig4 het eller Söl va, dotter till Harald
Guldtand5, vestan från Sol-öar6. Halfdan var son af Sölve
Sölvars-son7, Sölve den gamles son, som först upprödde Sol-
1) Isl. aUr múgr, m., eg, all moge, allmoge, nuígr 1. máyi, mängd.
2) Isl. Elfr, f., elf, d. ä. den genom hela Värmeland nordan fljtande
klara elfven, Klar-elfvert eller Klara, hvilkens Öfverste Norske del heter
Trysil.
3) Isl. Vermaland, n.f Värmeland, innebyggdrne Isl. Vermar 1. Vermrr,
pl., och kallas äfven än i dag der och i grannlanden Värm ar, i sp. cn
Värme, och ej med det långtrådiga och orätta Värinländfngar; ty det var
fordom oftast folket, som gaf sitt namn åt landet, och icke tvärtom.
Der-före kan det val vara möjligt, ehuru det just icke är sannolikt, att de
förste Värmarnc fått sitt namn af svedjandet och brännandet; men icke har
namnet först gifvits åt det genom skogsbränningen varma landet — en
högst orimlig gissning! Af samma rot är utan tvifvel Varma, nu elfven
Vormen i Norge.
4) Isl. Sól-veiy, f., kunde betyda: den som, solen skinande (veiy,
guld), eller ock: sot-vin [veiy, ljuflig dryck, vin), jf. Gull-veig i Völuspå;
men trol. hör detta sol ihop med Söl-eyar. Sölva, den hymörka,
hårsvarta, således fem. till Sölvi, m. (se not. 6, s« 43j, eller ock en
ljud-närmning till Solveig och Sólryar.
5) Isl. GuU-tönn, f., Guldland, d. ä. den guldrike, rike.
6) Isl. Söl-eyar, f- pl-, hos Saxo Gramm. Insula solis, nu SolÖcr, Í
forntiden hörande till Eauma fylki, och gränsande mot Värmeland, m. m.,
Se Aai.ls öfvers. s. 32.
7) Isl. Söloarr, m , af roten söl I. sölv, mörk, och don vanliga
namn-ändclsen -arr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
