Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wadström, Birger - Wadström, Carl Bernhard, bergsvetenskapsman, filantrop, se nedan - Wadström, Carl Gustaf, ämbetsman, skald, se s. 130 - Wadström, Niclas, ämbetsman, lanthushållare, industriman, se nedan - Wadström, släkt - 1. Wadström, Niclas - 2. Wadström, Carl Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wadström
129
Wadström
Wadström, Birger, skolman,
präst, f. 6 april 1790 i Veddige skn,
Hall, län, f 2 dec. 1861 i Göteborg.
Föräldrar: mjölnaren och
lantbrukaren Bengt Börgesson och Kerstin
An-dersdotter. — W. kom 1802 till
Var-bergs skola och 1808 till gymnasiet i
Göteborg. Han blev student i
Uppsala 1810 och vistades 1811—13 som
informator i Göteborg. Sistn. år kom
han åter till Uppsala, där han 1815
blev fil. mag., varefter han följ, år
erhöll anställning som lärare vid
Göteborgs trivialskola. Han blev 1821
lärare i naturalhistoria vid
gymnasiet där, utnämndes till adjunkt 1822,
erhöll lektors titel 1823 och
befordrades till lektor i matematik 1828. Åren
1833, 1837 och 1838 tjänstgjorde han
som rektor, och 1850 blev han
enhälligt vald till rektor för Göteborgs
högre elementarläroverk samt
innehade befattningen till 1852. Dessutom
innehade han under många år en
mycket besökt privatskola i Göteborg.
W. lät prästviga sig 1849 och erhöll
1850 Säve prebendepastorat på
Hisingen samt blev s. å. prost. Han blev
teol. dr 1860. — W. skall ha varit en
mycket framstående lärare. Han
valdes 1832 till led. av
läroverksrevi-sionskommittén, där han intog en
ganska konservativ ståndpunkt, samt
uppfördes 1840 på förslag till biskop
i Göteborg, trots att han då inte var
präst, men avböjde erbjudandet. W.
var i många avseenden en
självständig man, nykterhetsvän, motståndare
till schartauanismen och ivrig
mis-sionsvän. Bland hans skrifter
märkas ”Om elementarbildningen med
afseende på tidens fordringar” (1839),
där han gick skarpt till rätta med de
liberala skolförslagen, samt
”Missions- och Bibelsällskaperne, såsom
tidens tecken, hwilko emotsagdt
varder” (1846), en försvarsskrift för
missionen. — Gift 1824 med Maria
Elisabeth Leffler. T. M.
Wadström, Carl Bernhard,
bergsvetenskapsman, filantrop, se
nedan.
Wadström, C a r l Gustaf,
ämbetsman, skald, se s. 130.
Wadström, N i c l a s, ämbetsman,
lanthushållare, industriman, se
nedan.
Wadström, släkt, härstammande
från bonden och bergsmannen Peder
Birgersson i Hanewad, Björksta skn,
Västmanl. län, som levde under
1500-talets senare hälft. Hans sonsons
sonson Erik Larsson Biörkman (t 1664)
blev borgare i Västerås. Dennes son
Lars, som ändrade namnet till W.
efter fädernegården Hanewad vid
Sagströmmen (Sagån), var rektorn
vid trivialskolan i Västerås Lars W.
(f. 1672, f 1713), som blev far till
köpmannen, godsägaren och assessorn
Niclas W. (W. 1). En äldre son till
denne var överdir. och filantropen
Carl Bernhard W. (W. 2). Bland
Nic-las W: s övriga söner märkas
grosshandlaren och rådmannen i
Norrköping Pehr Gustaf W. (f. 1747, t 1828)
och kammarrevisionsrådet Fredrik
Wilhelm W. (f. 1750, f 1812), från
vilka släktens nu levande två grenar
härstamma. En äldre son till Pehr
Gustaf W., häradshövdingen och
skalden Carl Gustaf W. (W. 3), preses i
kämnärsrätten i Uppsala, blev far till
skriftställaren, komministern
Bernhard W. (W. 4). Döttrar till W. 4 äro
skriftställarinnan Frida Steenhoff
(bd 7 s. 188) och skriftställarinnan
Ellen Hagen (bd 3 s. 232). Söner till
Fredrik Wilhelm W. voro
bruksägaren Carl Niclas W. (f. 1798, t 1863)
och bruksägaren Gustaf Adolph W.
(f. 1805, f 1881), farfar till
miniatyrmålarinnan Lisa W.-Bianchini (f.
1867, t 1943). En brorson till henne
är apotekaren Allan W. (W. 5). —•
Litt.: Erik H. Berglöf,
”Hanewad-släkten från Peder Birgersson” (Släkt
och Hävd 1952).
1. Wadström, Carl Niclas,
ämbetsman, lanthushållare,
industrimän, f. 1708 i Västerås, f 18 april
1793 i östra Eneby förs., Norrköping.
Föräldrar: rektorn Lars W. och
Margaretha Breumer. — Efter juridiska
studier i Uppsala var W. 1743—47
e. o. kanslist i Svea hovrätt och
erhöll vid avskedet häradshövdings
samt 1757 assessors titel. Som
praktiserande affärsjurist biträdde han bl. a.
greve Fredrik Gyllenborg. Sedan han
1745—57 innehaft och brukat
egendomarna Lämshaga på Värmdön och
Årsta i Brännkyrka förs., flyttade han
sistn. år till Kvillinge skn i
Östergötland, där han inköpte ett flertal
gärdar, bl. a. Björnsnäs och
Björnviken. Därjämte förvärvade han en
del av Berga by i östra Eneby förs.,
där han anlade herrgården Marieborg
med ett större taktegelbruk. År 1763
erhöll han burskap i Norrköping som
handlande och fabrikör. ■— W. var en
framsynt lanthushållare, som bl. a.
införde stallfodring på sina gårdar.
Till hans omfattande verksamhet
hörde även tegel- och
sockertillverkning, järn- och spannmålshandel,
skeppsrederi och sillfiske. Han sökte
ehuru förgäves intressera
myndigheterna för offentlig sjöförsäkring.
Lierad med hattpartiets spetsar spelade
W. under riksdagen i Norrköping
1769 rollen av gästfri värd för såväl
de kungliga som olika ledande politici.
I religiöst hänseende hyste han
sympatier för herrnhutarna, vilkas möten
i Swartzska friskolan i Norrköping
han ofta besökte. — Gift 1) 1739 med
Maria Helena Mikelin, t 1739; 2)
1739 med Maria Helena Blomberg, f
1774; 3) 1776 med Hedvig Maria
Eldh. —■ Litt.: Ellen Hagen,
”Marie-borgs grundläggare” (1942). S. Sw.
2. Wadström, C arlBernhard,
bergsvetenskapsman, filantrop, f. 19
april 1746 i Stockholm, t 5 april 1799
i Versailles, Frankrike. Son till W. 1
i hans andra gifte. •—■ Efter studier
som stipendiat i Falun 1769—70
anställdes den unge W. i
Bergskollegium, vars president greve Lillienberg
fattat intresse för honom och
uppskattade hans kunskaper. Efter
åtskilliga uppdrag, bl. a. vid Trollhätte
slussbyggnad och Malmviks gruva vid
Åtvidaberg, uppförde han vid Avesta
det första valsverket för kopparbleck
i Sverige, konstruerade 1779 en
spinn-och kardmaskin som besparade 20
personers dagsverken, samt inrättade
1781 den första sv. fabriken för
kirurgiska instrument. Under den tid, 1772
—75, som W. placerats som
medhjälpare åt Sven Rinman vid
verkstäderna i Eskilstuna, fick han 1774
regeringens uppdrag att söka
införskaffa skickliga smeder från Solingen
i Tyskland. Detta svåra och riskfyllda
företag fullföljdes lyckligt och
belönades av Gustav III med
Jernkonto-rets stora medalj i guld. Han företog
1776—78 en studieresa till England,
Frankrike och Tyskland. W. innehade
1782—90 överdirektörsbefattningen
vid Kontrollverket och blev 1787 led.
av Kommerskollegium. — I
Sweden-borg, sin företrädare som assessor i
Bergskollegium, fann W. sin
beundrade ledare på både vetenskapliga och
andliga områden. I det av W. och
hans vänner stiftade Exegetiska och
philantropiska sällskapet sysselsatte
sig några medl. med renskrivning av
Swedenborgs manuskript, som
utlånats till dem av Vet. akad:s sekr.
Wargentin och som de ämnade söka
få tryckta. Swedenborgs tankar hade
ofta sökt sig till Afrika. Genom att
hävda principen ”allas brödraskap i
Christo” gav Swedenborg en stöt åt
den rådande samhällsordningen med
dess begrepp av herre och träl och
därmed sammanhängande slaveri och
slavhandel. Men Swedenborgs
lärjungar, främst bland dem W., läto sig
icke nöja med drömmar och visioner.
De ville se negrerna leva och arbeta
som fria människor i sitt hemland.
Vid ett av det s. k.
Norrköpingssam-fundet 1779 ordnat möte, där W. var
den ledande, framlades praktiskt
utformade planer på en sv. koloni, ett
fritt samhälle på Afrikas västkust,
som skulle grundas, ”icke i lågt
ändamål att härska över afrikanerna,
störa deras fred, röva dem, förslava
dem, utan i det målet att civilisera
9 Svenska män och kvinnor VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
