Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sofia Albertina - Sofia Magdalena - Sofia Wilhelmina - Sohlman, släkt - 1. Sohlman, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sofia Magdalena
118
Sohlman
Sofia Albertina. Målning av P. Krafft d. ä.
efter G. Lundberg (Gripsholm).
förtrogna, överhovmästarinna och
huvudarvinge. Hon sökte ivrigt påverka
Gustav III att sluta fred 1789, och
i processen mot Magdalena
Ruden-schöld uppträdde hon modigt till
dennas försvar. Hennes förhållande till
den nya kungadynastin var gott.
Hon ligger begravd i
Riddarhohns-kyrkan. — Ogift. —■ Litt.: A.
Söder-hjelm, ”Gustaf III:s syskon” (1945);
N. Lundh-Eriksson, ”Sophia
Albertina” (1946). Th.
Sofia Magdalena, drottning, f. 3
juli 1746 på Christiansborgs slott i
Köpenhamn, T 21 aug. 1813 på
Ulriksdals slott i Solna. Föräldrar:
konung Fredrik V av Danmark och
drottning Louisa, f. prinsessa av
England. — Redan i barndomen blev S.
föremål för giftermålsprojekt. Som
ett led i planerna på en konsolidering
mot öster framfördes 1750 från danskt
håll tanken på en förening mellan S.
och prins Gustav, sedermera konung
Gustav III. Hattarna och främst C. G.
Tessin sökte ivrigt främja denna plan,
Sofia Magdalena. Målning (detalj) av
C. G. Pilo (Nationalmuseum).
vilken sanktionerats av Frankrike.
Adolf Fredrik, som var utpräglat
danskfientlig, och Lovisa Ulrika, som
planerade ett gifte inom sin egen släkt,
arbetade med all makt på att
förhindra den tilltänkta förbindelsen.
Efter utdragna förhandlingar och en
skicklig dansk politik fördes
gifter-målsfrågan i hamn av mössorna,
sedan kronprins Gustav av
utrikespolitiska skäl fogat sig i regeringens vilja.
Förlovningen eklaterades den 3 april
1766 och vigseln ägde rum den 1
oktober s. å. med S:s bror som
ställföreträdare. S. blev sv. drottning 1771
och kröntes med Gustav III i
Storkyrkan den 29 maj 1772. •—■ Från
första stund bemöttes S. av sin make
med en förödmjukande kyla och
avog-het. S. hade ett behagligt utseende
och en ståtlig figur. Hon synes
emellertid ha blivit alldeles förskrämd av
den ovilja hon mötte vid sv. hovet
och förmådde inte hävda sig inför sin
make. Ödeläggande för
samförståndet mellan dem voro även försök, som
gjordes från danske ministern Schacks
och mössornas sida att politiskt
påverka S.; hennes roll i detta
sammanhang är dock ej närmare känd. Är
1768 inträdde en tillfällig förbättring
i makarnas förhållande, men något
äktenskapligt samliv kom ej till stånd
förrän 1775, då hovstallmästaren A.
F. Munck på kungens önskan och
till S:s uppriktiga glädje
sammanförde paret. Enligt vad Munck själv
uppgivit måste han därvid på grund av
kungens bristande förmåga i detalj
biträda kungen varje gång denne
besökte S. Detta gav upphov till ett av
allt att döma ogrundat rykte utspritt
av bl. a. Lovisa Ulrika och hertig
Karl, att Munck var S:s älskare och
far till den 1778 födde kronprinsen.
De konflikter inom kungafamiljen,
som följde därav, och omgivningens
oförstående och kritiska inställning
samverkade till att S. drog sig
alltmer inom sig själv, endast
pliktskyldigast deltog i umgängeslivet och helt
blev hänvisad till några, få förtrogna
damer. I avsaknad av litterära och
konstnärliga intressen levde hon ett
isolerat och enformigt liv och fyllde
sin tid med välgörenhetsuppdrag och
vården av sina dyrbara kläder och
smycken. S:s andre son Karl Gustav
föddes 1782 men dog följ. år. På
kronprinsens uppfostran fick S. ej
något inflytande. — Litt.: Beth
Hennings, ”Gustav III som kronprins”
(1935); H. Stålhane, ”Gustav III:s
bosättning, brudfärd och biläger”
(1947). Abg
Sofia Wilhelmina, prinsessa,
storhertiginna, f. 21 maj 1801 i
Stockholm, f 6 juli 1865 i Karlsruhe i
Baden. Föräldrar: konung Gustav IV
Adolf och drottning Fredrika. —
Ef
ter Gustav IV Adolfs avsättning
om-händerhades S:s uppfostran av
modern, som från 1810 var bosatt i
Karlsruhe. S. förmäldes 1819 med
storhertigen Karl Leopold Fredrik av
Baden och blev änka efter honom
1852. Hon var farmor till drottning
Victoria av Sverige. Abg
Sohlman, släkt, vars äldste kände
medl., bruksbyggmästaren och
mästersmeden vid Skogaholms bruk i Närke
Magnus S. (f. 1730, f 1798), blev
farfar till snickarmästaren i Örebro
Per Erik S. (f. 1795, f 1854). En son
till denne var publicisten och
politikern August S. (S. 1). Denne blev
far till publicisten Harald S. (S. 2),
bokförläggaren, dir. Arvid S. (S. 3),
vars son är Arne S. (f. 1901), sedan
1943 verkst. dir. i Förlagsab. A.
Sohlman & Co., samt kommerserådet
Ragnar S. (S. 4), far till ambassadören
Rolf S. (S. 5) och dir. Sverre S. (S.
6). ■—■ En gren av släkten lever i
Finland.
1. Sohlman, Per August
Ferdinand, tidningsman, f. 24 maj 1824 i
Svennevads skn, Närke, f 5 juli 1874
genom drunkning utanför Älgö i
Stockholms skärgård. Föräldrar:
snickarmästaren Per Erik S. och Anna
Katarina Gillberg. — Efter skolgång
i Strängnäs kom S. som student till
Uppsala 1843 och blev fil. mag. 1848
samt promoverades s. å. Hans
huvudämne var historia, inom vilket han
disputerade på avh. ”Om de äldsta
ståndsförhållanden i Skandinavien. J.
Trälen”. F. F. Carlson var hans
lärare. Under hans Uppsalatid betann sig
skandinavismen på sin höjdpunkt.
Själv var han med på studenttåget till
Köpenhamn 1845 och avlade löftet
att kämpa för Nordens frihet. Ären
1845—46 redigerade han
Uppsala-tidn. Studentbladet, till stor del
skriven av honom själv, och under
sommaren efter sin promotion var han
med som frivillig i Danmarks krig.
Han var 1849—68 lärare i
konsthistoria vid Konstakad. Under
Uppsala-åren grundläde han en nationalliberal
åskådning. Ledstjärnan, hämtad
närmast från F. F. Carlson, var
nationens höjande i alla avseenden genom
enig samverkan mellan kung och folk
— adeln och byråkratien föraktades.
Bland de praktiska reformkraven
märktes ståndsförfattningens
upphävande, religionsfrihet åt
väckelserörelserna, Uppsala univ:s flyttning till
Stockholm för att skapa växelverkan
mellan vetenskap och samhällsliv,
individernas uppfostran till
nationalkänsla och religiositet, en nationell
prägel på kulturlivet samt kanske
framför allt en union mellan
Danmark och Sverige—Norge. Genom en
dylik union skulle skandinaverna
slippa ifrån att utgöra små nationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
