Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nordström, Johan Jakob - 2. Nordström, Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordström
529
Nordström
en mindre avh., "Om länsförfattningen
i den svenska Norden intill Gustaf
den förstes tid", utnämndes han följ.
år till adjunkt i ekonomisk rätt och
handelslagfarenliet vid akad., som 1828
efter Åbo stads brand flyttades till
Helsingfors. Genom de båda avh:na
"Skildring af bevisningsmethoderne i
brottmål, efter de gamla
landskapslagarne" (1832) och "De municipiorum
in Fennia constitutione" (s. å.)
meriterade sig N. ytterligare för den
professur i stats- ocli folkrätt samt
nationalekonomi, som lian 1834
tillträdde. N:s tolvåriga verksamhet som
prof. i Helsingfors innebar en
uppryckning av de juridiska studiexna
därstädes både genom den höga
standarden på hans föreläsningar och
genom hans stränga krav på sina
ten-tander. Till N:s prof.-tid knyter sig
hans viktigaste vetenskapliga verk,
"Bidrag till den svenska
samhällsförfattningens historia, efter de äldre
lagarne till sednare hälften af sjuttonde
seklet" (1—2, 1839^10), ett arbete
på över 1 200 trycksidor, banbrytande
genom de där uppdragna
huvudlinjerna i utvecklingen och den
överblickande syntesen. Arbetets svagheter, ej
minst beroende på de bristande
arkivstudierna och ofullkomligheter i
filologisk kunskap, gällde mestadels
detaljer. Det väckte uppseende i
Sverige, där det erhöll både positiv och
negativ kritik. Från sin vetenskapliga
verksamhet drogs N. alltmera till
andra offentliga värv; bl. a. var lian
medl. av kommittén för granskning
av Finlands kyrkolag, vars 1845
avgivna förslag i hög grad bär prägeln
av hans rättshistoriska lärdom.
Förslaget kom dock ej att läggas till
grund för kyrkolagstiftningen. ■— N:s
stridbara natur förskaffade honom
många fiender; han var ej heller
tillfredsställd med univ.-förhållandena i
Helsingfors. I Sverige hade N.
förvärvat talrika vänner och
beundrare, och starka krafter arbetade för
hans överflyttning till detta land, där
en friare litterär verksamhet erbjöd
sig. Under stort uppseende tog N. 1846
avsked från sin professur och antog
s. å. utnämning till befattningen som
riksarkivarie i Sverige. Förmedlare
voro framför allt Hans Järta och Bror
Emil Hildebrand, överflyttningen
framkallade starkt klander i Finland
och företogs först efter stor tvekan
från N:s sida. Vid flera tillfällen
erbjöds honom senare möjlighet att
återvända till Finland, men han
förblev under sitt återstående liv i
Sverige. — N:s vetenskapliga produktion
efter överflyttningen till Sverige blev
emellertid ej särskilt betydande oeh
representeras endast av ett par avh. i
ekonomisk historia. Hans största för-
34 Svenska män och kvinnor V
Theodor Nordström.
tjänster som chef för Riksarkivet
bestodo i hans initiativ till en vidgad
publikationsverksamhet. Under N:s
tid påbörjades sålunda utgivningen
av bl. a. Gustav Vasas registratur
(1861). Sina viktigaste insatser gjorde
han inom den akademiska
administrationen och som politiker. Som
kans-lerssekr. för Lunds univ. från 1848
och för Uppsala univ. från 1849 kom
han att utöva ett stort personligt
inflytande på univ.-angelägenheternas
skötsel. Genom sin stora sakkunskap
och temperamentsfulla personlighet
kom N. också att utöva stort
inflytande som politiker. Efter att som
sekr. i konstitutionsutskottet vid
riksdagarna 1847—48 och 1850—51 ha
förvärvat sig förtrogenhet med de
parlamentariska formerna i Sverige var
han repr. för Vet. akad. i
prästeståndet vid riksdagarna 1853—63. Han
var själen i det intransigenta s. k.
Nordströmska partiet under
ståthål-larstriden 1859—60. Efter
representationsreformen var ban till sin död
led. av Första K. Som
riksgäldsfull-mäktig 1854—67 visade han stor
aktivitet, när det gällde att skaffa
järnvägslån i utlandet. N. var
verksam medl. av bl. a. 1853 års
kommitté för utarbetande av ny
konkurslag, 1858 års stora finanskommitté
och 1858 års kommitté för
utarbetande av nya kommunallagar. I sin
politiska uppfattning var N. starkt
präglad av sina rättshistoriska studier
och i flera hänseenden strängt
konservativ. Redan före sin överflyttning
till Sverige hade han skapat kontakt
med åtskilliga av de ledande
konservativa politikerna där. Mest känd har
N. kanske blivit genom den kritik han
levererade av
representationsreformen på 1860-talet, främst i den
anonymt utgivna broschyren "Bref om
det från år 1863 hvilande förslag till
ombildning af representationen af
Thomas Frisk" (1S65). N. försvarade
där ståndsrepresentationsprincipen,
även om lian ej var främmande för
tanken att endast tillämpa den vid
valet av den första av de båda
föreslagna kamrarna ocli låta den andra
utses genom samfällda val. — N.
gjorde på sin samtid ett imponerande
intryck genom sina vidsträckta
kunskaper, sin tankeskärpa och sin nästan
obegränsade arbetsförmåga. Han greps
med åren av en tilltagande bitterhet,
som ofta tog sig uttryck i en viss
överlägsenhet gentemot omgivningen. —
N. blev 1847 led. av Vet. akad. och
Vitt. akad. Han avböjde 1849 inval i
Sv. akad. efter F. M. Franzén. — Gift
1829 med Anna Kristiana Synnerberg.
— Litt.: biografi av W. E. Svedelius
i Vet. akad:s lefnadsteckn. (2, 1878—
85). B. B—é.
2. Nordström, Carl Fredrik
Tlieo-dor, ämbetsman, f. 31 aug. 1843 i
Helsingfors, † 30 juni 1920 i
Stockholm. Son till N. 1. -—• N. blev
student 1861, fil. kand. 1869 och fil. dr
s. å., allt i Uppsala. Följ. år deltog
han som geolog i A. E. Nordenskiölds
grönlandsexpedition. Efter
hemkomsten medarbetade lian 1871—73 i
Sveriges geologiska undersökning, och
samtidigt var han tf. lärare i
mineralogi och geologi vid Teknologiska
inst. i Stockholm. År 1873 blev han
auskultant i Kommerskollegium. Han
blev gruvingenjör vid Sala silververk
1879 och bergshauptman i Sala
bergslag 1881, tf. sekr. i Kommerskollegium
1886, tf. kommerseråd 1888 samt
kommerseråd och föredragande byråchef
för bergsärenden 1891. År 1897
utnämndes han till generaldir. och chef
för Järnvägsstyr. En betydande insats
gjorde N. spec. på
statsbanebyggandets område; under hans chefstid
byggdes bl. a. sträckan Gällivare—
Riksgränsen. Åren 1904—11 var N.
landshövding i Örebro län. — N.
anlitades i en mängd offentliga uppdrag
av tillfällig art. Han var bl. a.
sakkunnig vid utarbetandet av förslag till
ny gruvstadga 1883, stadsfullmäktig
i Sala och led. av Västmanl. läns
landsting 1883—86 samt led. av flera
statliga kommittéer och utredningar.
Åren 1892—97 var N. led. av
Stockholms stadsfullmäktige, tillhörde 1894
—97 dess beredningsutskott och var
1895—97 ordf. i Stockholms
gasverksstyr. Som sv. statens ombud deltog
lian i internationella
olycksfallsförsäkringskongressen i Bryssel 1897.
Åren 1897—1905 var han som
högerman led. av Andra K. Han var vidare
ordf. i Örebro läns
hushållningssällskap 1906—11 och i kommittén ang.
den lägre tekn. undervisningens
ordnande 1907—13. År 1900 blev han led.
av Vet. akad. (preses 1913—14). Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
