Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koch, John - Koch, Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Koch
305
von Koch
"Den elektriska gnistan. En
undersökning af de fysiska villkoren för dess
slocknande" (1904), har lian bl. a.
publicerat de noggranna
bestämningar han gjort av våglängden hos
rest-strålar från gips. Vid sina
omfattande mätningar av dispersionen hos
gaser såväl inom det infraröda och
det synliga som framför allt inom det
ultravioletta spektralområdet
upptäckte han 1915 en ny linjeserie i
he-liums spektrum. Inom
spektralfysi-ken har han därjämte studerat det
elektriska fältets inflytande på
ljusemissionen (den s. k. Starkeffekten).
—- K. är sedan 1940 led. av Sv.
nationalkommittén för fysik. — Gift 1905
med Ebba Magdalena Segerström.
S.L.
Koch, Martin, författare, f. 23
dec. 1882 i Stockholm, † 22 juni 1940
i Avesta. Föräldrar: gravören Peter
Ivar K. och Agnes Viktoria Petersson.
— Sin uppväxttid tillbragte K. i
Stockholm med undantag för en
vistelse i Jönköping 1893—95. Hans far
lämnade tidigt hemmet, men modern
försörjde sig och sina båda söner
genom att driva cigarraffär. Strax
efter att K. börjat skolan drabbades
lian av en ögonsjukdom; i ungefär
ett års tid måste han vistas i mörkt
rum. Botad fortsatte han sin
skolgång och studerade från 1892 vid
läroverk i Stockholm och Jönköping;
1899 slutade han utan att ha tagit
ex. Till 1903 arbetade han som
målare och gick på Tekn. skolan. En tid
ägnade han sig också åt musik men
övergick 1903 till konststudier oeh
var 1904—06 elev vid Konstakad. K.
kom in i nykterhetsrörelsen
(Temp-larorden) 1905; ban var 1909—10
amanuens vid ordens centralbibl, och
1910—11 ordf. i dess ungdomsförb.;
1913 utträdde han ur orden. Från
1911 var han verksam som förf.,
1913—16 bosatt i Saltsjöbaden. — K.
hade redan förut publicerat artiklar,
skisser och noveller i
nykterhets-tidskr. och dagstidn. Hans första bok
var den bittra berättelsen "Ellen"
(1911), en kärlekshistoria i proletär
miljö, grundad på K:s egna
upplevelser. Under tiden fram till 1916
tillkommo de flesta och de viktigaste av
K:s böcker. "Vattendroppen" (1912)
är en skildring i karikerad
protokollsform av livet i ett
nykterhets-cenakel; satiren är framför allt riktad
mot den äldre generationens ledare
inom nykterhetsrörelsen. Ett annat
parodiskt arbete, "Litterära storverk i
västficksformat*’, utkom 1913. Ungefär
samtidigt med de båda sistn. böckerna
utgav K. sina — och den sv.
litteraturens —- första stora
proletärskildringar. "Arbetare. En historia om hat"
(1912) skildrar proletär stadsmiljö och
Martin Koch,
stämningar inom den sv.
arbetarvärlden efter storstrejken; byggnads
jobberiets verkningar, åkarpslagens
tillämpning och spänningen mellan
parlamentarism och våldsmetoder inom
arbetarrörelsen äro betydelsefulla inslag.
"Timmerdalen" (1—4, 1913) är mera
en socialhistorisk krönika än en
roman. Den behandlar utvecklingen i
Norrland fr. o. m.
industrialiseringen, ett ämne som åren före bokens
tillkomst livligt debatterats, bl. a. på
grund av norrlandskommitténs
verksamhet och lagstiftningen i
anslutning därtill. Det vanligaste motivet
i tidens norrlandslitteratur, hur
bolagen gör bönderna till proletärer,
finns med även hos K.; i
fortsättningen skildras bl. a. sundsvallsstrejken
1879 och striderna för föreningsrätt
och för ett tillfredsställande
arbetarskydd. Liksom i "Arbetare" intar
konflikten mellan vålds- och
förhand-lingsmetoderna, mellan ungsocialism
och socialdemokrati, en viktig plats;
den åskådliggöres bl. a. i skildringen
av sandökravallerna 1907 och deras
förhistoria. År 1913 utgav K. också
dramat "Vargungarna", liksom
"Romantiska brev" (1915) en mindre
betydande bok. Dessutom fortsatte K.
under saltsjöbadstiden att medverka
i tidn:ar; ett urval ur sin framför
allt politiska journalistik samlade
han i "Februaridagarna 1914" (1914),
"Blodet ropar" (s, å.), "Frihet och
frihet" (1915) och "Det glömda
landet" (s. å.). Sin största berömmelse
vann K. med släktromanen "Guds
vackra värld" (1—2, 1916); också
den behandlar ett socialt problem:
brottsligheten. Miljön och
samhällsutvecklingen äro även där omsorgsfullt
tecknade, men huvudvikten ligger på
framställningen av individerna. K.
hade redan förut (framför allt i
"Arbetare") tecknat psykologiska
brottslingsporträtt; nu hade han också
förberett sig genom omfattande studier,
bl. a. av material som
kriminalpsykologen Andreas Bjerre lämnat
honom. Förbrytarlivet skildras med in-
20 Svenska män och kvinnor IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
