Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fougt, Henrik - 1. Fouquet, Bernard - 2. Fouquet, Jacques - Fournier, Jean Antoine - Foy, Mathilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Foucquet
580
Fougt
och Christina Eurenia Höjer. — F.
blev student i Uppsala 1734 och
erhöll akademiskt testimonium 1742.
Han blev auskultant i Bergskollegium
1743 och sekr. där 1760. År 1766 tog
lian avsked därifrån och begav sig
till England. Han erhöll där 1767
patent på lösa notstilar, med vilka han
på eget förlag i London 1768 tryckte
bl. a. tre sonater av Uttini. År 1771
befann han sig åter i Stockholm och
erhöll av sin svärfar, den
framstående boktryckaren Peter Momma, del
i Grefvingska tryckeriet, som lian fr.
o. m. 1772 och till sin död drev i eget
namn. F. intog en ledande ställning
bland Stockholms boktryckare. Hans
änka fortsatte sedan verksamheten
till 1811, då tryckeriet övertogs av
sonen Henrik F. (f. 1775, † 1835).
Efter dennes död inköptes det av P. A.
Norstedt och söner. •—- Gift 1762 med
Elsa Momma. C. B.
1. Fouquet (Foucquet) [fokä’],
Bernard, skulptör av fransk börd,
f. omkr. 1640, † efter 1711. — F. är
okänd i fransk konsthistoria och tycks
huvudsakligen ha arbetat som biträde
åt andra skulptörer, ss. P. Mazeline,
innan han vid en ålder av mellan 55
och 60 år genom D. Cronströms
försorg av Tessin anställdes vid
slottsbygget i Stockholm. Han anlände till
Stockholm i början av 1696 och grep
sig genast an med att inrätta ett
bronsgjuteri vid den s. k.
Rännarbanan. Åren 1706—07 var lian i
Frankrike och återvände för alltid dit
troligen på nyåret 1711. —- Av F:s
dokumentariskt kända arbeten vid
slottsbygget äro modellerna till de tilltänkta
atlanterna över borggårdsportalen och
en sittande Herkules över dess
entab-lement försvunna. De voro färdiga
1697. F:s nästa stora arbete var de
bägge bronslejonen vid Lejonbacken,
som götos 1702 och 1704 och sistn.
år båda voro uppställda (modellerna
i vax i Nat. mus.). Dessa mästerligt
komponerade, på en gång mäktigt
dekorativa och av en sprängande kraft
fyllda verk äro en barockisering av
en avgjutning av det antika
marmorlejonet i Villa Medici i Rom, vilken
liksom avgjutningar av andra
anti-ker införskrevos till Sverige och
uppställdes i verkstaden vid
Rännarbanan för att tjäna som förebilder. Den
figurala utsmyckningen av
gravmonumentet över riksmarskalken G.
Stenbock i Storkyrkan i Stockholm
utfördes också av F. före 1706. F:s
huvudverk vid sidan av bronslejonen äro
de fyra enleveringsgrupper, som
Tessin avsåg för Karl XI :s galleri. Dessa
uppställdes där i gips 1726 men
ned-togos på 1830-talet och
magasinerades. Först på 1890-talet blevo de
genom Oscar II :s försorg gjutna i brons
(ehuru icke fullt detalj troget) och
uppsatta i nischerna på s. fasaden
till K. slottet. De präglas av en
uttrycksfull rytm, en frisk sinnlighet
och en mästerligt sammanhållen
rörelsekomposition. Till dessa grupper
finnas fyra små modeller i Nat. mus.
De ha liksom F:s vaxmodeller till
fyra Herkulesgrupper, även i Nat.
mus., tidigare tillskrivits J. Ph.
Bouchardon. Herkulesgrupperna voro
av Tessin avsedda för de fvra nischerna
på s. slottsfasaden. Bland F:s övriga
arbeten märkes en bronsstatyett av
Karl XI till häst (Stockholms slott).
Med all säkerhet är F. mästare även
till den skulpturala utsmyckningen
av Tessins eget hus, nuv.
överståthållarepalatset, såväl som till en rad
vaxmodeller av fackelbärande
kvinnofigurer och trofégrupper, avsedda för
slottets prydande (nu i Nat. mus.). I
samtliga dessa verk visar sig F. som
en värdig lärjunge av den
berninise-rande franska barocken med Girardon
som närmaste mönster. Det
kontrastrika kraftspelet, det livliga
rörelseschemat och den muskulösa
modelleringen äro gemensamma drag. F.
förstod att underordna sig arkitektens
intentioner och arbetade i regel efter
dennes skisser, men vid utformningen
hävdade lian sin konstnärliga
egenart inom gränserna för den rådande
smaken. Han framstår i sina arbeten
som en av de yppersta skulptörer, som
varit verksamma i Sverige, och hans
inflytande på den sv.
skulpturtraditionen under 1700-talet sträcker sig
över Bouchardon ända fram till
Sergel. Han beskrives som en blyg och
tillbakadragen man utan ärelystnad.
— Litt.: R. Josephson, "B. F. Den
sv. barockens monumentalskulptör"
(1928); J. Böttiger, "B. F. ocli
gjuteriet på Rännarbanan" (1916). Th. N.
2. Fouquet (Foucquet), Jacques,
dekorationsmålare. Son till F. 1. — F.
studerade vid konstakad. i Paris 16S5
—92 och kom möjligen till Sverige
ungefär samtidigt med R. Chauveau
1693 eller kort därefter. Han var i
varje fall verksam här före faderns
ankomst, och det är sannolikt, att lian
hade någon inverkan på dennes
anställning vid det tessinska
slottsbygget, där han själv var anställd som
dekorationsmålare. Han utförde bl. a.
en allegorisk plafond i nuv. Gustav
III:s paradsängkammare,
föreställande Karl XII stödd av vishetsgudinnan
och omgiven av dygder (1701), samt
takmålningarna i Karl XI:s galleri
(1700—02). Efter sin återkomst till
Frankrike (1704) blev F. officer och
arbetade som fortifikationsingenjör
under Ludvig XIV. Th. N.
Fournier ffornjë], J
eanAntoi-ne, köpman, politisk agent, f. 1761 i
Grenoble i Frankrike, † 1818. — F.
uppträdde 1787 tills, med en broder
som affärsman i Göteborg. Han
innehade även tjänst som fransk
vicekon-sul. Efter hand blev han en
framgångsrik köpman. En av hans affärer,
som rörde en fartygslast med krut,
vilken j 794 kapades av engelsmännen, är
väl känd, då den föranledde en mängd
förhandlingar med engelsmännen för
att få lasten utlämnad. År 1795
lämnade F. tills, med sin broder Göteborg
men återkom i jan. 1800. Hans titel
hade då utbytts mot "fransk v.
kommissarie för handelsärenden". År 1804
blev ban satt i konkurs men reste till
Frankrike, innan hans affärer hade
uppklarats. Efter freden 1810 synes
den franska regeringen ha haft för
avsikt att än en gång sända F. till
Göteborg som vieekonsul, men någon
utnämning kom ej till stånd. Sistn.
år fick F. kännedom om planerna att
välja marskalk Bernadotte till sv.
tronföljare och sökte genast ställa sin
kännedom om Sverige till Bernadottes
och även den franske utrikesministerns
förfogande. F. erhöll inte av
Bernadotte någon skriftlig fullmakt att
föra förhandlingar. Det enda tecken
han medförde till Sverige från
marskalken var ett porträtt av dennes
gemål och son målat på ett
tand-petarfodral. Av franske
utrikesministern fick han ett av denne
undertecknat pass men anses endast ha
fått i uppdrag att undersöka
stämningen i Sverige inför tronföljarvalet.
Dessutom medförde han en
rekommendationsskrivelse till sv.
utrikesministern von Engeström från sv.
generalkonsuln i Paris Elof Signeul.
F. avreste till Sverige och anlände
till valriksdagen i Örebro i aug. 1810,
där lian mottogs av utrikesministern
och uppträdde som repr. och ivrig
förespråkare för Bernadottes val. Han
framförde ett meddelande från denne
om en del ekonomiska förmåner, som
denne kunde bereda Sverige, om han
bleve väld. F:s uppträdande tyddes
så, att man trodde sig ha fått visshet
om Napoleons positiva inställning till
Bernadottes val. Tio dagar efter F:s
ankomst valdes Bernadotte till
tronföljare. F. reste till Frankrike men
återkom i början av 1811 till Sverige,
där han blev misstänkt för spioneri
för fransk räkning. På hösten 1812
måste lian lämna Sverige. Han liade
dock av kronprinsen belönats med en
pension. — Litt.: H. Fröding,
"Biografiska studier" (1905). N. S.
Foy, Anna Charlotta Mathilda,
filantrop, f. 10 nov. 1813 i Stockholm,
† 1 nov. 1869 i Jönköping. Föräldrar:
konsuln och köpmannen Georg F. från
England och Mathilda Augusta Skoge.
■—• F. växte upp i ett välbärgat hem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
