Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fot - Foucquet, se Fouquet - Fougstedt, Arvid - Fougt, se även Vougt - Fougt, Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Foucquet
579
Fougt
löper nära utefter stenens konturer.
Något nedanför stenens mitt går ett
horisontalt band innehållande
ristar-uppgiften tvärsöver stenen. På detta
band är bilden av en
svärdbeväp-nad ryttare placerad. Stenens baksida
visar en på liknande sätt upplagd
ristning, men där saknas text.
.Sko-klosterristningen är
anmärkningsvärd även därigenom, att stenen
formats för sitt ändamål. På liknande
sätt liar F. sannolikt gått tillväga vid
ristningen av stenen vid Östra Eyds
kyrka. Man har ytterst få ex. på
detta tillvägagångssätt i Uppland.
Det är ingalunda ovanligt, att den
inskriftsbärande ytan på F:s
runstenar bearbetats för att bli jämn. Mest
bekant torde han ha blivit genom de
ståtliga runmonument, som den
uppländske jorddrotten Jarlabanke låtit
resa åt sig själv. Här kunna nämnas
ristningarna vid Täby tä
("Jarlaban-kes bro") i Täby skn, Stockholms län,
och den på två sidor ristade stenen
vid Vallentuna kyrka, samma län. De
s. k. Jarlabankestenarna äro alla
osignerade; man har tidigare antagit, att
F. är ristaren, men detta anses nu
ovisst. — Ristningarnas språkliga
innehåll utgöres vanligen endast av den
för inskrifterna i allmänhet vanliga
formeln, som omtalar, vem som rest
stenen och till vems minne det skett.
Sällan förekomma några närmare
uppgifter om de namngivna
personerna. — Litt.: E. Bråte, "Sv.
runristare" (1925) ; O. von Friesen,
"Runorna" ("Nordisk kultur", 6, 1933);
E. Wessén, "Upplands runinskrifter"
(utgivn. påbörjad 1940). N. S.
Foucquet, se Fouquet.
Fougstedt [fog-], Arvid Lorenz,
porträtt- och figurmålare, tecknare, f.
17 juni 1888 i Stockholm. Föräldrar:
kamreraren Lorenz F. och Ingeborg
Pettersson. — F. var litograf 1902—
05, gick på Tekn. skolan i Stockholm
1906—07 samt for sedan till Paris
1908, där han stannade till 1917
med avbrott för resor till Italien
(1911), Spanien (1916) och kortare
besök i hemlandet. I Paris målade han
på Académie Colarossi och senare en
tid hos H. Matisse. Åren 1921—22
vistades han i Italien. Han framträdde
första gången offentligt i Stockholm
1919 och tillhörde sedan Falangen.
En stor retrospektiv utställning ägde
rum 1936 i Konstakad., där F. 1937
blev prof. i teckning. — F. började
med att leverera skämtteckningar till
Puck och andra sv. och utländska
tidn. Teckningen, den stramt
behärskade plastiska modelleringen och den
fasta rumsbildningen liksom den
minutiösa detaljredogörelsen äro
bärande moment i F:s konst. Med orubblig
ståndaktighet har han följt sin över-
Arvid Fougstedt. Självporträtt.
tygelse om riktigheten av den
Ingres-ska satsen "teckningen är konstens
heder" med allt vad detta innebär av
trohet mot den yttre verkligheten och
av respekt för det tekniska
kunnandet. För ljus- och rörelseskildringen
och för färgen som egenvärde liar
han mindre intresse. Färgen
använder han främst som lokalfärger och
för modellering av formerna. Dock
förmår han ge koloriten en fin
samstämdhet, och i verken från
1930-talet dämpar ett silverskimrande
Ijus-fluidum skärpan i konturerna och
nedstämmer lokalfärgerna till en
mildare skala, där grått och rosa gärna
dominera. Gentemot den
modernistiska konstens "-ismer" hävdar F. den
"naturavbildande" konstens rätt; om
det är någon modern "-ism", som
spelat en roll för F., är det kubismen,
men denna liar icke förlett honom
till abstrakt gestaltning utan blott
styrkt’honom i hans strängt plastiska
formsträvan. Sina förebilder har han
sökt i ungrenässansens måleri och hos
de franska nyklassieisterna, en David,
en Ingres, och det är betecknande, att
han även tagit upp motiv från
revolutionstiden (t. ex. "Jacobinerna",
gouaclie, 1932). Också danskar som
C. W. Eckersberg och C. Hansen
torde ha haft ett visst inflytande på
lians "borgerligt klassicistiska"
måleri, där skildringen av hemmet och
familjen är det centrala. F. är
framför allt porträttmålare. Även där
lian med stor skicklighet komponerar
in flera figurer i samma bild, lever
var och en sitt individuella liv.
Mera sällan lyckas lian smälta ihop
det hela till en scen, en situation med
dramatisk stegring mot bildcentrum,
t. ex. "Bretagneska fiskare" (1916)
och den med rätta berömda "Gerda,
Erik och Donatello" (1933). Hans
porträtt, som ofta äro utförda i
helfigur, om också formatet är litet, äro
i regel insatta i sin miljö med en
detaljrikedom och en noggrannhet, som
komma att göra dessa tavlor till ett
kulturhistoriskt värdefullt
källmaterial om vår tids människor och deras
sätt att inrätta sin omgivning (t. ex.
porträttet av Mauritz Stiller, 1919).
Oftast framställer han sina modeller
i en interiör, men det händer, att han
går utomhus som i den nästan
Breu-ghelskt frodiga "Kiviks marknad"
(1934), där han låtit sitt burleska
be-rättarlynne spela för fullt. Denna sida
av F:s konstnärskap kommer annars
mest till sin rätt i de talrika
teckningar och akvareller med motiv bl. a.
ur den stockholmska
konstnärsbohe-mens liv, som lian strött omkring sig.
Dit höra också de bokillustrationer,
som F. utfört (bl. a. till Strindbergs
"Röda rummet", 1925) och där han
kunskapsrikt och med fantasifull
inlevelse i tidsmiljön tolkat dikten i
bild. Han har också försökt sig på
större dekorativa uppgifter, ss. "Stad
och land", förslag till väggmålning i
en gosskola (1936), en
haute-lissekom-position med stockholmsmotiv, utförd
av Elsa Gullberg för Stockholms
handelskammares samlingssal (1939) och
freskomålningen "Den gode herden"
i Högalidskyrkans urnlund,
Stockholm (1942). F. är repr. i Nat. mus.
bl. a. med "Porträtt av ung man"
(1920), "Erik" (s.å.), "Självporträtt"
(1924), i Göteborgs, Kristianstads och
Västerås mus. samt Kunsthalle i
Hamburg. För Vitt. akad:s
sessionssal målade han 1942 kronprinsens
porträtt. Han blev led. av Konstakad.
1934. — Gift 1911 med Gerda Wessel.
— Litt.: O. G. Carlsund, "A. F." (i
Konstrevy 1936). Th. N.
Fougt, se även Vougt.
Fougt [fokt], Henrik,
boktryckare, f. 20 febr. 1720 i Lövångers skn,
Västerb. län, † 1 dec. 1782 i Stockholm.
Föräldrar: kyrkoherden Abraham F.
Henrik Fougt. Akvarell av okänd konstnär
(Kungliga biblioteket).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
