Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Plötsligt lystrade flickorna till. Hänförande musik hördes
från vardagsrummet.
»Det är organisten!» sade Suse till den förvånade Lisi.
»Det kommer att gå dig som mig, du kommer att häpna.»
De pratade om Wehners trevliga hem. Suse gav
väninnan alla möjliga goda råd. Hon skulle aldrig sitta
sysslolös tillsammans med fru Wehner, även om hon själv
inte arbetade. Suse började en virkning åt Lisi och gav
henne en arbetspåse. Hon rådde henne att i hemlighet
lära John spela något på pianot, som en överraskning till
julen. Det skulle glädja gossens föräldrar. Lisi lyssnade
uppmärksamt; hon hyste verklig högaktning för Suse Hon
tordes visst inte berätta alla dumma streck hon och
Clémence uppfört tillsammans! Det låg nu bakom henne.
Nu visade livet henne ett nytt ansikte. Men det fanns
något lugnt, något avslutat inom henne. Hon kände, att
hon vuxit till sitt inre, sedan hon fått veta, att en
uppgift väntade henne. Och så härligt, att hon skulle få ha
Suse kvar här ännu en tid. Hon var också förtjust i hennes
faster coh hade ju henne att tacka för att hon kom till
fru Wehner.
»Det är ju Trollflöjten», sade Lisi förtjust och lät arbetet
vila i knät.
»Ja, man tror, att man sitter i konsertsalen hos oss»,
sade Suse.
Men att de befunno sig i en by, dit järnvägen ej hittat
vägen, sade dem posthornet, som nu genljöd nere i byn.
Veckorna förgingo. Redan sedan lång tid tillbaka låg
byn inbäddad i snö. Lisi von Thümen hade levt sig in
i sitt nya hem. Hon stod på bästa fot med fru Wehner
och utvecklade en flit, som hemligen förvånade Suse.
Uppriktigt sagt hade hon i tysthet varit ängslig för att
väninnan ej skulle äga kraft och uthållighet nog; hon var
ju inte alis van vid ett arbetsuppfyllt liv. Men hon hade
misstagit sig, ty Lisi visade sig vuxen sin uppgift.
Herr Wehner hade rest bort, men den unga frun fann
ensamheten inte så svår denna gång. Hennes unga
sällskap förde liv och glädje med sig. John var förtjust i
henne och följde henne troget hack i häl. I djupaste
hemlighet lärde hon honom en liten visa på pianot. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
