Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skogspension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
med Annemarie besökte hon byns fattiga. Hon jublade,
när farbrodern lät dem fara ut och åka. Hon
brevväx-lade med skolkamrater, och från föräldrarna hade hon
goda nyheter. Käthe gladde sig redan åt det ögonblick,
då Suse skulle överraskas av pappa och mamma. Ingen
i prästgården anade något.
Suse fann det egendomligt, att inte Lisi skrev.
Käthe var förtjust i Annemarie. Hon tänkte med glädje
på vintern, då kusinen skulle vara i Leipzig. Hon måste
ju vara av med Suse ännu en mycket lång tid.
En dag hämtade Käthe ett brev pöste restante. Hon
kände sig riktigt vimmelkantig och blev alldeles blodröd
av förlägenhet vid luckan.
I morgon med kvällsdiligensen skulle föräldrarna komma.
Ack, var det verkligen möjligt? Ytterligare åtta härliga
dagar!
»Bara en vecka till, Käthe», klagade Suse, omfamnande
systern.
»Men vi skola njuta riktigt av den också», försökte
Käthe trösta. Hon kände sig själv ledsen vid tanke på
skilsmässan.
På kvällen försökte Käthe att bli kvitt Suse för att gå
till porten. Och det lyckades utmärkt. Suse satt uppe
på rummet och lagade Käthes kläder. Alltid lossnade
kantbandet eller fattades hakar och hyskor. Förr skulle
det aldrig fallit Suse in att hjälpa systern i dylika fall.
Men nu visste hon, vad syskonkärlek och tillmötesgående
ville säga. Och hon lagade gärna, vad hennes vilda lilla
syster rev sönder. Genom det öppna fönstret hörde hon
postiljonens signal; i dag tycktes kusken vara vid
särdeles rosigt lynne, ty han blåste ännu en visa. »Ifrån
min höga plats.»
Suse lyssnade förtjust. Hon tyckte, att hon egentligen
aldrig förr varit så lycklig, så belåten som nu. Om hon
ändå kunde skänka sin Lisi von Thümen, på vilken hon
tänkte med medlidande, något av denna hjärtero. Det
föreföll henne, som om Lisi alltjämt vandrade de gamla
felaktiga vägarna, lättsinnig, ytlig, utan tanke på livets allvar.
Hur lätt kan ej vår farkost styras in på andra banor av
den mäktiga styrmannen där ovan stjärnorna. Ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
