Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyckås ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IiÅngbaiii
Làngdanher.
707
Hedenstjerna. Socknen hör till 2 kl. 1 afd.
konsist. Den innefattar 40 J mtl. och bar 1,810
invånare. Dess areal ntgör 21,893 tnnnl., af hvilka
2,350 Iro sjöar och kärr. Adr. Wexjö.
EÅngbaaa grufvefält i Filipstads bergslag af
Wermlands län, har i mer än 130 år lemnat en lika rik
som godartad malm, synnerligen tjenlig till
stål-jerns beredning. Grnfvefàltet bar likväl ander de
sista 20 åren oupphörligen aftagit i
malm-afkast-ning och gifver för närvarande knappt 2,000
tunnor, med föga bopp om förökad afkastning i en
kommande tid. Både för grufvehushållningens
ordnande ock för nya malm-anledningars upptäckande
hafva Långbans grufve-intressenter gjort betydliga
uppoffringar, och äger malmen derifrån den
godhet och det företräde vid beredning af ett jern,
egnadt för stål-tillverkning, att högst få
malm-sorter inom riket kunna jemföras dermed.
LÄagben Hese. I de nordiska fornromanerna —
de icke historiska sagorna — möta oss ganska
ofta de mest vidunderliga gestalter, hvarunder nian
dock icke sällan har att uppsöka historiska
personer, hvilkas minnen, redan den tid berörde sagor
författades, hade öfvergått till det underbara. En
sådan är Vilkina-sagans Långben Rese, hvilken
sannolikt pä sin tid varit en fruktansvärd stigman
(röfvare), hvars ryktbarhet vitsordas af den
omständighet, att bans minne ännu lefver i folksagan
på flera orter, hvilka hvar för sig göra anspråk på
att kunna nppvisa bans grafställe. Sagan skildrar
honom såsom en jätte af 15 alnars längd, och
som vidt omkring sitt tillhåll utbredde död och
förstörelse. Slutligen blef ban bekämpad och
öfvervunnen af den frejdade Widrik Verlandsson,
hvilken, på Thidriks af Bern uppmaning, beväpnad
med svärdet Minnering och ridande den vindsnabbe
hasten Skymling eller Skemming, uppsökte jätten,
uppväckte bonom ur hans femtonåriga sömn,
af-bögg hans hufvud, samt bortförde bans skatter,
sedan segraren förut skrämt konungens hofmän,
med den mot ett träd uppresta bålen af det
slagna vidundret. En Skånsk folksägen förlägger
skådeplatsen för denna händelse på gränsen emellan Skåne
och Blekinge, i Långeskog i Giers härad, der
re-sens grift uppvisas. En annan vill hafva den på
Seland, hvarest, vid Birke, en med randstenar
omsatt bög kallas Långben Reses graf. Slutligen har
den Bohuslänska traditionen tillegnat sig bela
denna tilldragelse. Jätten säges der hafva bott i
Brattöskog i Bro socken, eller vid Grytingen i
Herrestad, en knapp mil norr om Uddevalla. Helt
nära landsvägen vid gården Björkebräcka i
förstnämnde socken visas en fotangelformig stensättning,
såsom hans grafställe. Monumentet är nu mera
förstördt; men man kan dock se att hvarje af dess
trenne uddar haft 16 alnars längd. På den
närbelägna gården Jordfall bar sedan länge en saga
blifvit berättad om två jättar, hvilka fordom en gång
besökt gården, men blifvit oense, och hvarvid den
mindre dräpt den större ner på gardet. Di på
samma ställe ett jordras inträffade år 1811, fanns,
märkligt nog, ett utomordentligt stort
mennisko-skelett i det omvända jordlagret, och allmogen an-
såg för afgjordt, alt det tillhört Långben Rese.
Ilan besjunges uti Svenska och Danska folkvisor
(Arwidsson, Svenska Fornsånger, Del. I, s. 13),
och sagan om honom tros också lefva i en
gammal folklek, som ännu någon gång uppföres. Den
tillgår på det sätt, alt en ringdans, anförd af en
dertill utsedd person, uppföres omkring en annan,
som är klädd i en ut- och invänd pels, och som
låtsar sofva. Dansen fortgår under sången:
Kanka, Kanka Räfveskall
Räfven är icke hemma
Räfven är i Brattöskog, äter stekta vingar;
Lärkan sjunger, göken gal, om sommaren i våra ängar.
Vak upp räf, de.
Den ntklädde personen, som skall föreställa den
falske Långben Rese, och som kallas räf, skall
då försöka gripa någon af de dansande, hvilka
åter försvaras af dansens anförare, o. s. v.
(Arwidsson, 1. c., III, s. 165). Denna dansens
traditionella betydelse lemnas dock i sitt värde.
Ii&ngbro, annex till Örebro stads församling,
beläget i Örebro bärad på vestra sidan om staden.
Här märkes: säteriet Carlslund, (se detta ord).
Ulriksberg, vid Hjelmaren, bar af ålder tillhört
friherrliga slägten Bååt; men reducerades under
Carl Xl:s tid, och är nn purt frälse, samt består
af 5 mtl. Hör under Mörby. Wivalla, rustbåll,
var förut en by. Socknen består af 3? J mtl.
Jemte annexet Anstad eller Annesta bar Långbro
1,484 invånare på en areal af 13,902 tunnl. hvaraf
25 äro sjöar och kärr.
liÄngbro säteri, utgörande med tillydande
hemman 4‡ mtl., beläget uti Wårdinge socken af
Stockholms län och Södertörn, är en urgammal
egendom med vidsträckt och god skog, tegelbruk
och kalkbruk. Öfvergick, efter alt senast en
längre följd af år hafva ägts af friherrliga slägten
Sprengtporten, år 1841 genom köp till dess
nuvarande ägare, lagmannen öfver Westemorrland,
f. d. bofrätts-rådet och R. af N. O. Johan
Wret-man, hvilken derstädes uppfört ny
hufvudbyggnad af sten och äfven i öfrigt betydligen
förbättrat åbyggnaden. Liksom uti socknen, som bar
särdeles kuperad mark, i sträckning på begge
sidor om kyrkan finnas lemningar efter ättehögar,
bemärkas äfven flere sådana uti en Långbro
tillhörande hagbacke. Uti en der öppnad sådan bar
man funnit lemningar efter en lemma med aska,
kol, jernbitar och en trädnagel, hvilken synes icke
sakna sin märkvärdighet. Egendomen förmodas
hafva fått sitt namn af en längre bro, nu mera
b|ofven god landsväg, emellan tvenne höjder, hvilken
väg leder öfver tvenne åar, hvaraf den ena,
förmodligen i äldre tider nyttjad, om ej till segelled,
åtminstone till båtled, löper genom ängsmark der
på ett ställe finnas vallar, hvilka synas med
säkerhet utvisa, alt der funnits i urgamla tider en
befästad skans, k mossar, belägna på skogen, har
nuvarande ägaren redan gjort början med större
odling som ger anledning till framtida betydlig
tillökning af fruktbärande mark.
Lnngdiinker 4J och Sparreholm \ | mtl.,
äro sätesgårdar, belägne emellan Nyköping och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
