Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 S KYRKAN UNDER NITTONDE SEKLET.
och tillfölje deraf synes hafva hyst vissa sympathier för de
anklagade, fullständigt lät föra sig bakom ljuset och i sin
till Kegl. Maj:st afgifna berättelse sade sig vara öfvertygad,
att »en länge önskad rättelse uti de inom Skellefteå församling
uppkomna och af de nya läsarenas förhållande alstrade oredor
nu kunde anses säkert grundlagd» AÄfven regeringen synes
hafva delat sin förtroendemans uppfattning. Ty i en kgl.
skrifvelse af den 21:ste Januari 1820 heter det, att »någon
vidare åtgärd i detta ämne icke erfordrades», hvarjemte nådig
tillåtelse gafs åt läsarne att, under vissa vilkor och
inskränkningar, samlas 1i den s. k. kyrkostaden till enskilda
andaktsöfningar.
Men oaktadt alla dessa mått och steg förspordes ingen
förändring 1 tänkesättet hos läsaresällskapets medlemmar. De
fortforo efteråt såsom förut att fälla omilda omdömen om
hela läroståndet äfvensom att förkasta ej mindre förut
omnämnda andaktsböcker, än den Lindblomska katekesen och
nya psalmboken. Icke heller godkändes den förbättrade
kyrkohandboken. Man ville hafva ovilkorlig absolution, och 1
döpelseformuläret ogillades, att der talades om heliga pligter,
till hvilka man genom dopet förbunde sig, enär sakramentet
härigenom förmenades blifva »en döpelse till Moses och icke
till Kristum».
Obelåtenheten med kyrkans böcker var från de nye
läsarnes ståndpunkt lätt förklarlig. Ty då kristendomens
ethiska sida onekligen starkt betonas i de s. k, nya böckerna,
utan att den evangeliska läran om rättfärdiggörelsen kanske
nog mycket eller fullt tydligt framhålles, så kunde man så
mycket mindre känna sig tillfreds med ett sådant lärosätt,
som man ju för egen del hade vikit in på antinomistisk
afväg.
En af de norbottniska partiledarne, bonden PER ERSSON
i Ersnäs inom Neder-Luleå socken, utgaf 1842 från trycket
s. k. »kristeliga anmärkningar öfver de hufvudsakligaste falska
lärosatser, som finnas i den nya katekesen, psalmboken och
kyrkohandboken» Uppsatsen var onekligen skrifven med en
viss skicklighet och förfelade icke sin verkan. Författaren
sjelf och en annan bonde i socknen, JOHAN RISTRÖM i Persön,
utsågos af sina anhängare att å högsta ort anmäla deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
